I wish I was a piece of field recording.
- Yan Jun

Med feedback, fältinspelningar, röst och kroppsrörelser som sitt utgångsmaterial skapar den Pekingbaserade musikern och poeten Yan Jun improviserad experimentell musik där de rumsliga akustiska förutsättningarna, miljö- och bakgrundsljud, är lika viktiga som de ljud han väljer att föra in. På Signal kommer Yan Jun framföra en konsert i två delar; Feedback solo och Solo with background.
Förutom soloprojekt under eget namn är Yan Jun medlem i FEN (Far East Network) och Tea Rockers Quintet, samt grundaren till gerillaskivbolaget Sub Jam.

Kvällen arrangeras i samarbete mellan Signal och Max Wainwright.

Konstnärer finns överallt, från de välkända konstnärerna som visas på MoMA till lokala förmågor som hoppas få ställa ut på det lokala caféet. De fotas på vernissager i New York och Los Angeles, försöker överleva i snabbt gentrifierade storstäder eller lever ett lugnt liv på landsbygden. Vissa kräver små produktionsarméer av assistenter medan andra tålmodigt undervisar konstkurser på ABF. Alla dessa konstnärer skulle mycket väl kunna ingå i samma utställning; kvaliteten på verken är långt viktigare än utbildning och inkomst för att avgöra vem som räknas som ”riktig” konstnär.

I The Work of Art (Stanford University Press) utforskar sociologen Alison Gerber dessa konstvärldar för att undersöka vad konstnärer är (och inte är), varför de gör vad de gör, och ifall kallet att följa en konstnärlig bana och behovet att tjäna sitt levebröd är så oförenliga med varandra som vi letts att tro. Genom konstnärernas olika berättelser finner Gerber mönster av överensstämmelser och meningsskiljaktigheter som delas av konstnärer oavsett bakgrund och samhällsklass. Alliansen mellan kärlek och pengar har blivit alltmer central i det samtida skapandet för såväl den yrkesverksamma som för hobbykonstnären och fara väntar dem som inte lyckas finna en balans däremellan.

Konstnärernas berättelser är lika mycket del av en konstnärlig praktik som att sätta penseln mot duk eller mejseln mot marmor. Genom att lyfta fram gemensamma nämnare kring hur konstnärer beskriver sitt arbete—de paralleller de drar, de argument de för fram—avslöjar Gerber gemensamma basvärden som konstnärer pekar på när de säger: det jag gör är värt att göra. The Work of Art ställer sig frågan hur vi tillskriver vad vi gör betydelse och visar varför alla dessa samtal om värde betyder så mycket.

Alison Gerber (f. 1979, bor i Malmö) arbetade som konstnär innan hon tog sin Ph.D vid Yale University. Idag är hon forskare vid Sociologiska institutionen på Uppsala universitet där hon skriver om skärningspunkten mellan kultur och samhällsliv; från skatterevisioner till noisemusik.

Föreläsningen hålls på engelska och arrangeras i anslutning till utställningen Hardy Strid: idag, imorron

En text som reder ut en mystisk upplevelse — vaknar upp i ett hotellrum en morgon och upptäcker att jag har skrivit Baudelaires fullständiga verk, dock utan att egentligen ha blivit Baudelaire. Det är som om hans texter har blivit mig, eller att jag har förstått mig själv inom dem. Till viss del är det hotellrummets tröskel som inleder den här erfarenheten. Berättandet rör sig från hotell till hotell, från minne till minne — att vara tjej på 80-talet, ströva omkring på Louvren, läsa Poe, röka hasch, relativ utarmning, kärleksaffärer, she-dandyism… det är delvis självbiografi, delvis magisk realism, delvis samtidskonst- och poesiskitsnack.

Lisa Robertson är en kanadensisk poet och essäist. Hennes böcker inkluderar 3 Summers (2016), Cinema of the Present (2014), Nilling (2012), R’s Boat (2010), Lisa Robertson’s Magenta Soul Whip (2009) och Revolution: A Reader (2012), sammanställd med Matthew Stadler. Hon är bosatt på den franska landsbygden.

Metod är en återkommande serie föreläsningar som lyfter fram olika arbetsmetoder inom konst och kultur.

Cameraperson (2016), 102min

Kirsten Johnson gör en djupdykning i det omfattande bildmaterial hon filmat runt om i världen under flera årtionden och visar på sin roll bakom kameran. Det som framträder är en visuellt djärv memoar och en avslöjande undersökning av kamerans kraft.

En boxningsmatch i Brooklyn; livet efter kriget i Bosnien och Hercegovina; en nigeriansk barnmorskas dagliga rutin; ett intimt familjeögonblick hemma hos sig: dessa och andra scener sammanflätas i Cameraperson, en bildväv av material som samlats in under dokumentärfilmaren Kirsten Johnsons tjugofemåriga karriär. Genom en serie tillfälliga sammanställningar utforskar Johnson relationen mellan bildmakare och deras subjekt, spänningen mellan kamerans objektivitet och ingripande, och den komplexa växelverkan mellan ofiltrerad verklighet och skickligt berättande. En film som förenar dokumentär, självbiografi och etisk undersökning och framstår både som en rörande inblick i en filmskapares personliga resa och en tankeväckande granskning av vad det innebär att rikta en kamera mot världen.

Oskars guldkorn är en återkommande serie filmvisningar där vår granne och cineast Oskar Hallberg från Biograf Panora presenterar en film som visas i dialog med den aktuella utställningen.

Under gallerinatten visas utställningen idag, imorron med verk av Hardy Strid.

Observera att vi håller stängt dagtid på lördagen 30 september och söndagen 1 oktober.

apud av Gustav Sjöberg
apud är en poesibok som på samma gång är en poetik, ett ”montage av extrema analogier” där antik och medeltida poesi samexisterar med naturfilosofi från renässansen och modern zoologi. Det rör sig om en bok som uteslutande består av citerat material – ofta översatt men andra gånger lämnat på originalspråk, som ett led i en mer omfattande problematisering av förhållandet mellan en- och flerspråkighet, och mellan människa och språk mer generellt. De grundläggande kategorierna i apud är också citatet och översättningen, fattade inte bara som metodologiska premisser utan som specifika former av tänkande. Vad det kommer an på i detta ”utkast till en kosmisk kommunism” är kanske, ytterst sett, ett försök att tänka poesin inte som arbete, utan som ett i den oändliga mängden av naturens självgenererande uttryck.
apud är Gustav Sjöbergs andra bok på OEI editör.

*

EME EMAUTO av Karolina Erlingsson
Publikation och vinyl
Karolina Erlingssons EME EMAUTO är ett ljud- och textverk i form av en vinyl, där konvolutets grå insidor rymmer de ord och minimalistiska ordsammansättningar i vitt som svarar mot den överlagrade och lågmält suggestiva inläsningen, som bearbetats genom fördröjningar, ekon och rumsliga lokaliseringar. Ljudlikheter och dubbelbetydelser. I EME EMAUTO blir ord ljud, som materialiseras och förskjuts, försvinner och återuppstår i nya rumsligheter. En seriell ekopoetik, där orden ljuder in i och ut ur varandra, permuteras, transformeras, blir varandras minnen.

*

Efterkrigsmusik av Peder Alexis Olsson
Efterkrigsmusik, som är Peder Alexis Olssons andra bok på OEI editör, är en poesibok som försöker göra reda i, göra textuellt våld på och tillåter sig att påverkas av de amerikanska krigen i Afghanistan och Irak, samt av (metaforen) ”kriget mot terrorismen” och de upphävanden av mänskliga rättigheter (med bl.a. tortyr) som människor i de ockuperade länderna (och på andra platser) utsätts för efter 11 september 2001. Efterkrigsmusik gör detta genom att undersöka musik som kommunikation och synligt och osynligt våld.

En bärande tanke i boken är att ljudet av den amerikanska krigföringen i de ockuperade länderna fungerar som ett slags musik, en ljudande ready-made som hela världen tvingas lyssna till. Musikens materiella och fysiska effekter på människor och dess förmåga att sätta kroppar i frivillig eller ofrivillig rörelse. Den amerikanska kompositören Morton Feldmans idé och arbeten med grafiska partitur, vilka består av rutnät vari siffror som anger antalet toner har placerats, fungerar även som en form av ”matris” som läggs över det som texten behandlar, turnerar och vrider på: USA, Afghanistan, Irak, Sverige, musik, krig, språk, ekonomi, politik, tid, mjukvara, mönster, övervakning, nationalitet, juridik, drönare, nedladdning m.m.

Välkomna till en kväll med curatorn, författaren och förläggaren Joseph del Pesco som kommer att läsa (mycket) korta noveller ur sin kommande bok, The Museum Took a Few Minutes To Collect Itself, utgiven av Art Metropole i Toronto. Han kommer även att hålla en kort presentation med titeln A Thousand to One.

Sedan 2009 är han Director och från förra året International Director för KADIST (Paris & San Francisco), där han etablerat ett återkommande veckoprogram med konsten som utgångspunkt för diskussioner om globala, sociala och politiska frågor, samt startat det första residensprogrammet för internationella konsttidskrifter. Tidigare var han assisterande curator på Artist Space (NYC) och som frilanscurator har han organiserat utställningar, projekt och publikationer på bland annat The Berkeley Art Museum and Pacific Film Archive, The San Francisco Museum of Modern Art, Temple Contemporary, CCA Wattis Institute for Contemporary Arts, The Banff Centre, The Yerba Buena Center for the Arts och UC Davis Museum.

Föreläsningen hålls på engelska och arrangeras i samarbete med Critical & Pedagogical Studies-programmet vid Konsthögskolan i Malmö.

Metod är en återkommande serie föreläsningar som lyfter fram olika arbetsmetoder inom konst och kultur.

16 september–26 november 2017
Vernissage lördag 16 september kl 18-21

För inte så länge sedan, i ett land långt uppe i de norra delarna av Europa, nedtecknade en kung fu-mästare två kinesiska tecken på en bit papper. Han översatte dem sedan till ”never always same thing” för sina studenter. Detta är såklart en skissartad översättning sprungen ur ett kreativt förhållande till en begränsad engelsk vokabulär, men samtidigt och kanske just på grund av detta, väldigt talande och precis. ”Always same thing” antyder en ständig upprepning av det samma och ”never” en vägran. Det påminner om förändring, men sträcker sig samtidigt bortom detta. ”Never always same thing” tycks indikera ett vändande bort från en ständigt upprepad enformighet.

Hardy Strids konstnärskap, under hela sin karriär, är något som helt klart relaterar till frasen ovan. Hans arbete var ett oavbrutet utforskande av stilar och inspirationskällor, ett ständigt tillflöde av intryck som sträckte sig från internationella konstströmningar och global politik till lokala nyheter och vardagsdilemman. Han var inte rädd att lämna välbekant mark för att finna och utforska nya områden. Han sökte hela tiden överallt, och någon annanstans. I en konstkontext kan en ”never always same thing”-inställning försätta dig i en knepig situation – du är ute på djupt vatten, minst sagt. För Hardy Strid handlade det aldrig om att förnya sig själv för sakens skull. Hans arbete sporrades alltid av ett nyfiket utforskande och därmed i ständig omvandling – ett konstant återuppfinnande av sig själv och sin konst gång på gång. Kanske var detta ett försök att undgå snäva kategoriseringar och ismer, en vägran att infogas i ett fyrkantigt konstsystem. Hans mångsidiga praktik blev en kritik av samtiden. Likt en pirat seglade Hardy Strid över konstvärldens hav, kryssandes mellan olika uttryck, tendenser och idéer, ibland med och ibland mot vinden.

Idag, precis som igår, tillskrivs erkännande och igenkännande det som uppfattas som bekant och förståeligt, medan olikhet möts av frågor, ibland till och med av misstänksamhet. För Hardy Strid innebar konsekvens den raka motsatsen till likformighet. Han var konsekvent i sin mångfald av uttryck, fast förankrad i ett rastlöst sökande efter en morgondag. Istället för att ägna sig åt sitt konstnärliga arv eller låta strategiska karriärsteg styra resultatet av sitt arbete befann han sig på ständig jakt efter ett imorgon som ger resonans i vårt idag. En slags tidsresa, om man så vill. Vi vet inte mycket om hur framtiden kommer att bli eller hur morgondagens konst kommer att se ut, men varför inte titta på Hardy Strids 70 år långa ”never always same thing”-inställning och låta oss inspireras till att tänka om vilken konstvärld vi önskar ha idag, imorron.

Epilog
Hardy Strid (1921-2012) var en svensk konstnär baserad i Halmstad. Han studerade vid Akademin Valand under professor Endre Nemes. Under 1960-talet var han del av den skandinaviska sektionen av Situationistiska internationalen, senare kallad Bauhaus Situationiste. Tillsammans med kollegan Stefan Thorén grundade han 1975 KAF (Konstnärernas Allmänna Fackförbund) som ett alternativ till KRO. Han var också en av initiativtagarna till det som senare kom att bli Teckningsmuseet i Laholm.

idag, imorron var titeln på Hardy Strids utställning på Galleri 5 Sekler i Stockholm 1965. Utställningen blev kontroversiell, inte för vad som visades, utan på grund av katalogens utformning som en ironisk protest.

Vårt varmaste tack går till Peter Johansson, en bättre beskyddare av ett konstnärligt arv är svår att finna, och till Jean Sellem för all hans kunskap och espri.

Hardy Strid, Zon för transit i bägge riktningarna, 1980. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Hardy Strid, Kaleidiskop, 1962. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Hardy Strid, Anemon, 1960. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Hardy Strid, Glasmålaren, 1960. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Hardy Strid, Regnfångare, 1960. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Bright Leaves (2003), 105min

Bright Leaves skildrar en resa tvärsöver North Carolinas sociala, ekonomiska och psykologiska tobaksterräng av Ross McElwee, själv från samma stat och vars farfars far skapade det berömda tobaksmärket ”Bull Durham”.

Delvis detektivhistoria, delvis etisk undersökning är den här filmen en subjektiv och självbiografisk betraktelse över cigarettens lockelse och dess problematiska arv för North Carolinas stat. Den handlar om förlust och bevarande, missbruk och förnekelse. Den handlar också om filmskapande – hemmavideo, dokumentär och fiktion – när filmskaparen ställs inför arvet från en obskyr Hollywood-melodram från 1950-talet med Gary Cooper i huvudrollen, som påstås vara baserad på hans farfars fars liv.

Oskars guldkorn är en återkommande serie filmvisningar där vår granne och cineast Oskar Hallberg från Biograf Panora presenterar en film som visas i dialog med den aktuella utställningen.

Konstnären Andreas Mangione tillsammans med konstkritikern och redaktören Frans Josef Petersson är personerna bakom det nystartade förlaget Den unga jorden, ett konstboksförlag där det utgivna vill visa på och själv utgöra ett “promenadens motstånd”. Andreas Mangione och Frans Josef Petersson kommer till Signal för att dela med sig av intentioner, upprinnelser, planer och motiv för deras nystartade samarbetsprojekt samt bakgrunden till förlagets första publikation Optimisten, en pocketbok med verk av Andreas Mangione och efterord av Frans Josef Petersson.

Samtalet hålls på svenska.

Metod är en återkommande serie föreläsningar som lyfter fram olika arbetsmetoder inom konst och kultur.