Hardy Strid
16 september–26 november 2017
Vernissage lördag 16 september kl 18-21
För inte så länge sedan, i ett land långt uppe i de norra delarna av Europa, nedtecknade en kung fu-mästare två kinesiska tecken på en bit papper. Han översatte dem sedan till ”never always same thing” för sina studenter. Detta är såklart en skissartad översättning sprungen ur ett kreativt förhållande till en begränsad engelsk vokabulär, men samtidigt och kanske just på grund av detta, väldigt talande och precis. ”Always same thing” antyder en ständig upprepning av det samma och ”never” en vägran. Det påminner om förändring, men sträcker sig samtidigt bortom detta. ”Never always same thing” tycks indikera ett vändande bort från en ständigt upprepad enformighet.
Hardy Strids konstnärskap, under hela sin karriär, är något som helt klart relaterar till frasen ovan. Hans arbete var ett oavbrutet utforskande av stilar och inspirationskällor, ett ständigt tillflöde av intryck som sträckte sig från internationella konstströmningar och global politik till lokala nyheter och vardagsdilemman. Han var inte rädd att lämna välbekant mark för att finna och utforska nya områden. Han sökte hela tiden överallt, och någon annanstans. I en konstkontext kan en ”never always same thing”-inställning försätta dig i en knepig situation – du är ute på djupt vatten, minst sagt. För Hardy Strid handlade det aldrig om att förnya sig själv för sakens skull. Hans arbete sporrades alltid av ett nyfiket utforskande och därmed i ständig omvandling – ett konstant återuppfinnande av sig själv och sin konst gång på gång. Kanske var detta ett försök att undgå snäva kategoriseringar och ismer, en vägran att infogas i ett fyrkantigt konstsystem. Hans mångsidiga praktik blev en kritik av samtiden. Likt en pirat seglade Hardy Strid över konstvärldens hav, kryssandes mellan olika uttryck, tendenser och idéer, ibland med och ibland mot vinden.
Idag, precis som igår, tillskrivs erkännande och igenkännande det som uppfattas som bekant och förståeligt, medan olikhet möts av frågor, ibland till och med av misstänksamhet. För Hardy Strid innebar konsekvens den raka motsatsen till likformighet. Han var konsekvent i sin mångfald av uttryck, fast förankrad i ett rastlöst sökande efter en morgondag. Istället för att ägna sig åt sitt konstnärliga arv eller låta strategiska karriärsteg styra resultatet av sitt arbete befann han sig på ständig jakt efter ett imorgon som ger resonans i vårt idag. En slags tidsresa, om man så vill. Vi vet inte mycket om hur framtiden kommer att bli eller hur morgondagens konst kommer att se ut, men varför inte titta på Hardy Strids 70 år långa ”never always same thing”-inställning och låta oss inspireras till att tänka om vilken konstvärld vi önskar ha idag, imorron.
Epilog
Hardy Strid (1921-2012) var en svensk konstnär baserad i Halmstad. Han studerade vid Akademin Valand under professor Endre Nemes. Under 1960-talet var han del av den skandinaviska sektionen av Situationistiska internationalen, senare kallad Bauhaus Situationiste. Tillsammans med kollegan Stefan Thorén grundade han 1975 KAF (Konstnärernas Allmänna Fackförbund) som ett alternativ till KRO. Han var också en av initiativtagarna till det som senare kom att bli Teckningsmuseet i Laholm.
idag, imorron var titeln på Hardy Strids utställning på Galleri 5 Sekler i Stockholm 1965. Utställningen blev kontroversiell, inte för vad som visades, utan på grund av katalogens utformning som en ironisk protest.
Vårt varmaste tack går till Peter Johansson, en bättre beskyddare av ett konstnärligt arv är svår att finna, och till Jean Sellem för all hans kunskap och espri.
