På Sthlm Art Fair 2003 presenterar Signal en utställning med de Malmöbaserade konstnärerna Nathalie Djurberg och Ewa Einhorn, samt den Londonbaserade konstnären Lyn Löwenstein.

Med Signals medverkan på Sthlm Art Fair vill vi inte enbart presentera enskilda konstnärer, utan väljer att lyfta fram tre intressanta konstnärskap som på olika sätt även närmar sig ett alltid lika aktuellt ämne. Genom denna utställning vill vi också presentera Signals sätt att arbeta på. Både med de förutsättningar det innebär att vara ett icke kommersiellt galleri och som en aktiv del av diskussionen kring samtidskonst.

Nathalie Djurbergs leranimerade filmer är råa och naivistiska på samma gång. På Sthlm Art Fair visar hon filmen “Hardcore”, en berättelse som etsar sig fast i betraktarens sinne och lämnar efter sig ett långsamt obehag. Genom ett lekfullt tillvägagångssätt blir de påtagligt tunga ämnesvalen aldrig banala.

Ewa Einhorns verk gjordes som en reaktion mot en av H&M reklamkampanjer. I denna kampanj hade den kvinnliga modellen tilldelats typiska manliga attribut. Verket konfronterar denna transturism med just den logik som H&M hade som avsikt att anspela på. Genom att inte bara vägra en norm, utan istället genom en parodisk gest ifrågasätta dess verkan, ställer Ewa Einhorn själva konceptet på sin spets.

I Lyn Löwensteins verk “I want the right of the first man” är det visuella uttrycket och innehållet lika poetiskt, som allvarligt. Titeln är ett citat från en dikt utav den turkiske poeten Nakim Hizmet. Bilden, som byggs upp kring detta citat, tillför en mjukhet som håller tillbaka dess anspråksfulla ton. Liksom i citatet, finns det i bilden en romantik som speglar den spänning som existerar mellan det personliga och resten av samhället. Verket “I want the right of the first man” kommenterar det tillstånd av makt och maktlöshet vi kan befinna oss i samtidigt, ständigt påverkbara av både natur och kultur.

Det råder en stadssegregering inom Sveriges konstvärld. I Stockholm visas mest stockhomskonstnärer, i Malmö malmökonstnärer och i Göteborg göteborgskonstnärer. Den bakomliggande orsaken är ofta enkel: det finns helt enkelt inga ekonomiska resurser för att betala biljett, boende och uppehälle för de inbjudna konstnärerna. Det är dessutom betydligt enklare att söka ett utbyte med konstnärer bortom Sveriges gränser, än inom. Simon Says vill bryta det här mönstret och har därför bjudit in Signal, ett icke kommersiellt utställningsrum för samtidskonst i Malmö, att presentera en uställning på Enkehuset.

Signal har i sin tur bjudit in Ylva Westerlund att visa verket S.S.E.F.F (Svenska Satanist- Engelbrektska -Feminist föreningen). I denna installation ställs frågor kring hur ett politiskt budskap konstrueras och hur vissa fraser på gränsen till klichéer återkommer oavsett var avsändaren befinner sig på den politiska skalan. Detta meddelande riktar sig till de som är trötta på förtryckande politik, till de som ännu inte övergett sin förmåga till kritik och sitt perspektiv på politiska händelser står det att läsa i föreningens programförklaring.

S.S.E.F.F är en förening som i sin vaghet både kan läsas som t ex protofascistisk eller anarkistisk. Kan en sammanslutning såsom S.S.E.F.F verkligen vara möjlig? Hur långt kan exempelvis en slags humanistisk feminism vandra och blandas till åt höger utan att tappa bort det den står för- bl a att verka för jämlikhet samt föra en politik mot asymmetrisk maktfördelning och patriarkatet? De tolkningsmässiga stridigheter som infinner sig mellan föreningens självklara manifest och de enskilda gruppernas egentliga ståndpunkter ifrågasätter även de system med vilka vi skapar mening och innehåll. I den förvirring som följer måste vi som läsare skärpa vår uppmärksamhet och själva ta ställning.

Signal har bjudit in konstnärerna Ola Gustafsson och Unnar Örn för att under en period på fyra dagar diskutera och elaborera kring betydelsen och upplevelsen av ”utställningsrummet” och hur man kan arbeta med det.

Tankar kring dessa frågeställningar uttrycks både genom visuella ingrepp i rummet och genom en inbjudan till besökare och andra aktörer att aktivera gallerirummet.

Under projektet arrangeras öppna samtal som ett försök att kartlägga Malmös konstscen och dess olika aktörer i dag och i ett historiskt perspektiv. Samtalen leds av konstnärerna i närvaro av Signal samt inbjudna gäster. Malmös konstpublik är välkomna att deltaga och påverka. Diskussionerna redovisas i gallerirummet och kan redigeras av besökarna. Tillhörande kvällsevenemang låter dagens diskussioner fortsätta under mer sociala former.

Projektet kommer att följas upp med en publikation under hösten 2003.

Program

Torsdag 10/4
17-19: Öppet samtal- kartläggning av Malmös konstscen nu och ur ett historiskt perspektiv
19-22: Vernissage, DJ Johan Rundqvist

Fredag 11/4
15-17 samt 18-20: torsdagens diskussioner fortsätter under två pass.

Lördag 12/4
11-18: Signal kommer under lördagen att fungera som ett inforcenter för en samtidskonstvandring i Malmö. Förfriskningar serveras.

Söndagen 13/4
16-22: Democratic Audio arrangerat av Lesley Young. Du är välkommen att under 20 minuter spela dina egna skivor, inga förkunskaper krävs eller önskas. Förfriskningar serveras.

Ola Gustafsson jobbar med skulpturala objekt och installationer som betraktaren kan använda och förändra på olika sätt. Situationen skapar verket/objekten. Han grundade ELASTIC projects – plattform för samtidskonst i Malmö i december 2002, som jobbar med Malmö som bas och opererar inom den internationella konstscenen. Senaste genomfördes Frekvens Malmö på Sthlm Art Fair och under 2003 öppnas ett utställningsrum i Malmö. Han har tidigare jobbat med att organisera utställningar och projekt i Skottland med protoacademy.

Unnar Örn skapar olika situationer som behandlar institutioner, platser och sociala nätverk där hans verk synliggör och kommenterar existerande kontext. Genom att blottlägga och vända på specifika situationer visar han på dess konstruktioner och invanda mönster. Han har arbetat med och organiserat gemensamma projekt med andra konstnärer, exempelvis The Yellow House i Reykjavik och publikationen Open Mouth här i Malmö.

Tack till KRP Pall & Emballage AB

Signal är stolta att presentera en konsert/performance med den Berlinbaserade, isländske konstnären och musikern Egill Sæbjörnsson.

Hans musik karaktäriseras av en lekfullhet som får tankarna att gå till musiker som Beck, Bowie och Prince. Humor och mångsidighet är alltid närvarande.

Utomhuskonsert, ta gärna med er någonting att dricka och äta.

Signal har bjudit in den danske curatorn och konstkritikern Lars Bang Larsen, just nu aktuell med utställningen The Echo Show på Tramway i Glasgow. I Köpenhamn kunde man senast se utställningen Fundamentalists of the New Order som han curaterade tillsammans med Charlotte Brandt og Cristina Ricupero på Charlottenborg i nov-dec 2002.

Förra året samanställde Lars Bang Larsen boken “Sture Johanesson. About the 1960s and ’70 psychedelic art of Sture Johanesson” och han har vidare varit verksam som skribent i bl a NU The Nordic Art Review, Art/Text (Los Angeles) samt i den danska dagstidningen Politiken.

29 november 2002–26 januari 2003
Vernissage fredag 29 november

Signal avslutar 2002 med att visa samlingsutställningen Not Only Printed Matters, med verk av Karl Holmqvist, Dieter Roth och Peter Thörneby. Utställningens titel har sitt ursprung i Signals vilja att visa olika sätt att arbeta med och tänka kring tryckt material.

Signal har fått en unik möjlighet att låna flera av Dieter Roths bokverk och publikationer från The Living Art Museum i Reykjavik. Vi har också bjudit in Karl Holmqvist och Peter Thörneby, vars arbete med publikationer, affischer och framträdanden kan sägas knyta an till delar av 60- och 70-talets konst, kanske framförallt fluxus-rörelsen. Utmärkande för deras konstnärskap är att de primärt använder sig av ett medium som ofta anses vara en biprodukt i konstnärens arbete, exempelvis publikationer.

I utställningen Not Only Printed Matters visar Karl Holmqvist ett antal videos, affischer och vykort. Av Dieter Roths produktion presenterar vi 14 bokverk från serien
”Collected Works”, den tryckta serien ”Brushstrokes” samt några ljudverk.
Peter Thörneby visar affischserien ”Fluxus Evergreens”, som består av fyra verser ihopsatta av titlar på fluxushändelser, sprayade på affischer med silverregn.

Dieter Roth (1930-1998) har bland annat arbetat med måleri, objekt, grafik, performance, poesi och film som olika uttryck i sitt konstnärskap. Han samarbetade ofta med olika konstnärer och musiker. Hans arbete kännetecknas av en lekfullhet, som återfinns i de bokverk som visas på Signal.

24 oktober-16 november 2003
Vernissage fredag 24 oktober

Signal fortsätter hösten med utställningen In Sweden, As In The Rest Of The World, It’s Time To Reread Summerhill, ett projekt av den USA-baserade konstnären Harrell Fletcher som initierats av den Malmöbaserade konstnären Axel Lieber. Utställningen har genomförts tillsammans med Felicia Österlin, Isabella Bockarovski, Emma Berghman, Filip Okrajni, Anna Dahlman, Marcus Cederholm och Elin Nilsson- en grupp barn (8-12 år gamla) från Kulturskolan Malmö.

Under en veckas tid har Harrell Fletcher och barnen arbetat fram en utställning bestående av videoverk, textverk, teckningar och skulpturer. En arbetsprocess som på olika sätt tar upp frågor kring kommunikation och pedagogik och som i lika stor grad handlar om processen som produkt.

Harrell Fletcher har under de senaste tio åren arbetat med att undersöka dynamiken i så kallade ”communities” och i det sociala och offentliga rummet. Hans projekt inkluderar oftast ett samarbete eller utbyte med grupper eller individer som inte tillhör konstvärlden.

Summerhill, som återfinns i utställningens titel, var en skola som grundades av A.S.Neil 1921. Han grundade en ”fri” skola, där man med frihet menade elevernas personliga frihet. Att ge barn frihet och makt över sina liv utvecklar känslan för självrespekt och ansvar gentemot andra, menade A.S.Neil.