Det har blivit dags för den årliga julmarknaden på Mitt Möllan och Signal som temporärt huserar här medverkar med en mikrobokmarknad. Förutom publikationer från specialiserade förlag såsom In Edit Mode Press, Paraguay Press, Tankekraft, A.R.T. Press m fl som under olika perioder gästat Signals bokshop, har vi bjudit in -1 och Sailor Press för att presentera egna och andras publikationer på vår bokmarknad.

-1 (Köpenhamn) är en nystartad bokshop som öppnat på det nyligen invigda källarplanet på Den Frie. Deras verksamhet omfattar både bokförsäljning och arkiv med ett fokus på oberoende publiceringsstrategier, nordiska samarbeten och konstens förhållande till bokformen.

Sailor Press (Malmö) drivs av den grafiska formgivaren Matilda Plöjel. Förlaget fokuserar på att i nära dialog och samarbete med konstnärer ge ut publikationer som utforskar de enskilda konstnärskapen, samt undersöker själva boken som medium. Sailor Press distribuerar även böcker om design-, hantverks- och konstteori.

Varmt välkommen att botanisera bland artists´ books, publikationer och småtryck!

21 november 2014–22 februari 2015
Vernissage fredag 21 november kl 19-21

Detta vet vi nu:

Att det som hävdas med bestämdhet sällan är det som hävdas med
bestämdhet. Att det som hävdas med bestämdhet gärna hävdar
något annat, något mycket mer skakigt, något som inte helt och
hållet kan garantera sin egen överlevnad, sin plats, sin existens.

- Tid för ekot, Christina Ouzounidis

I ett tvåvåningshus på Östergatan i Malmö bodde under stora delar av 1800-talet en rådman och redaktör vid namn Nils Herman Quiding (1808-1886). Quiding var en motsägelsefull och på många sätt tvetydig man – officiellt väl förankrad i den borgerliga sfären, men inofficiellt sysselsatt med att under pseudonymen Nils Nilsson Arbetskarl i ensamhet formulera omstörtande tankar om ett framtida samhälle. Endast genom att studera historien och dra lärdom av det som gått fel kan samhället rekonstrueras efter hur det borde se ut, menade Quiding. Målet var att upprätta ett småskaligt, jämlikt samhälle som bland annat motsatte sig den centraliserade nationalstaten och ifrågasatte utformandet av både äktenskap och sociala hierarkier. Samtidigt som Quidings idéer var radikala och provokativa var de formulerade i paragrafform, formellt oklanderliga till sitt uttryck.

A House of Several Stories berättar om den inneboende komplexiteten i att vara människa, och hur vi förhåller oss till de konstruerade ramverk och budskap som strävar efter att objektivt sammanfatta den värld vi lever i och hur vi bör agera – i förhållande till varandra. Vad händer bortom alla tvärsäkra påståenden om rätt och fel, som ständigt skiftar efter vem som för dagen skriker högst? Finns det alls utrymme för ambivalens och för berättelser som skakar om marken vi står på?

I sin roll som tidningsredaktör för Malmö tidning präglades Quidings arbete av engagemanget för den offentliga diskussionen. Det är det offentliga samtalet som pressar regimer till reformer och kraften av denna upplysning kan inte stoppas av de med makt och privilegier. Därför, menar Quiding, är redaktörens roll oerhört viktig och skall inte förminskas till en roll som ”rolighetsminister” som skall locka läsare med anekdoter. ”Ty publiciteten är den immateriella werldens sol, och den morgonrodnad, som den begynt, bebådar att natten snart är framfaren”. Strävan efter ett utvidgat offentligt samtal skall därmed omfatta allt som kan bli föremål för mänsklig kunskap. Uppgiften är solklar: att med offentlig diskussion belysa mörklagda delar av samhället.

Uppgifterna om Qviding är hämtade ur Det Okända landet. Tre studier om svenska utopister av Ronny Ambjörnsson.

Utställningen äger rum i Signals tillfälliga lokal på Mitt Möllan, Claesgatan 8 i Malmö.

A House of Several Stories, Installationsvy från utsidan/Installation view from outside. Foto/Photo: Lotten Pålsson

A House of Several Stories, Installationsvy/Installation view Foto/Photo: Lotten Pålsson

A House of Several Stories, Installationsvy/Installation view Foto/Photo: Lotten Pålsson

Hamza Halloubi, Letter from Tangier, 2014. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Hamza Halloubi, Letter from Tangier, 2014. Video still. Foto/Photo: Hamza Halloubi

Hamza Halloubi, Letter from Tangier, 2014. Video still. Foto/Photo: Hamza Halloubi

Nevin Aladag, Paravent/Social Fabric #3, 2013. Installations vy/Installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Nevin Aladag, Paravent/Social Fabric #3, 2013. Installations vy/Installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Anna Nordquist Andersson, I See Through You, 2008-2012. Installations vy/Installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Anna Nordquist Andersson, I See Through You, Despair, 2008-2012. Foto/Photo: Anna Nordquist Andersson

Anna Nordquist Andersson, I See Through You, New Jersey Graveyard, 2008-2012. Foto/Photo: Anna Nordquist Andersson

Jumana Emil Abboud, I Feel Nothing, 2013. Installations vy/Installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Jumana Emil Abboud, I Feel Nothing, 2013. Video still. Foto/Photo: Jumana Emil Abboud

Jumana Emil Abboud, I Feel Nothing, 2013. Video still. Foto/Photo: Jumana Emil Abboud

Jumana Emil Abboud, I Feel Nothing, 2013. Installations vy/Installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

A House of Several Stories, Installationsvy från utsidan/Installation view from outside. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Christina Ouzounidis, Tid för ekot, 2013. Detalj/Detail. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Christina Ouzounidis, Tid för ekot, 2013. Detalj/Detail. Foto/Photo: Lotten Pålsson

A House of Several Stories, Installationsvy/Installation view. Foto/Photo: Emma Reichert

A House of Several Stories, Installationsvy från utsidan/Installation view from outside. Foto/Photo: Lotten Pålsson

En kombination av element från taoistiska diagram, den japanska sporten precision walking och de idéer om geometrisk abstraktion som finns artikulerade i konstnärerna Hilma af Klints och Wassily Kandinskys arbeten transformeras till en koreografi framförd av 20 dansare på Charlottenborg i samband med utställningen Occult  Geometry. Performancen är utarbetad i samarbete med den holländska koreografen Marjolein Vogels och konstnären Jennifer Tee.

Efter fjorton års kamp för självständighet, följt av ett kvartssekel långt inbördeskrig, har Angola lämnats i ruiner. Hardcore death metal, thrash metal och melodisk death-core; detta är musiken för en generation som växer upp med svikna löften i efterkrigstidens Angola. De ser sig själva stå på randen till den nya historien, men är besvikna på de fallerade försöken att återuppbygga landet efter krigen. Genom musiken, och den sanning den ger uttryck för, plockar de upp fragment och berättar en påträngande ny historia.

Två personer driver ett barnhem och har en dröm. Sonia Ferriera och Wilker Flores, som driver barnhemmet Okutiuka i Huambo, ska arrangera den första nationella rockkonserten i Angola. Huambo är en symboliskt laddad plats för arrangemanget. Staden var en av det värst drabbade under kriget och är idag ett öde landskap omgivet av minfält. Krigshärjat och potentiellt sett det rikaste landet i Afrika, har Angola blivit epicentrum för den afrikanska hardcorescenen. Långt ifrån en nihilistisk ståndpunkt kopplad till death metal, blir den i det här sammanhanget en livsbejakande aktivitet. En ny våg av musiker växer fram med en stark övertygelse om musikens oerhörda potential i återuppbyggandet av ett land i ruiner. De är Angolas nya historia, de är den unga revolutionen och räddningen för en nationell identitet som gått förlorad genom år av konflikter.

TankeKraft förlag bildades hösten 2003 av Rasmus Redemo och Oskar Söderlind. Förlagets första bok utkom sommaren därpå och just nu arbetar de bland annat med översättningar av Delueze & Guattari samt Spivak. TankeKraft är och förblir ett litet och från periferin kämpande förlag som ämnar fortsätta att ge ut högklassig litteratur av politisk karaktär. TankeKraft arbetar utifrån övertygelsen att politisk teori och politisk praktik förutsätter varandra. Genom att fungera som brobyggare mellan det som är mest vitalt och innovativt i dagens akademiska samtal och en politiskt engagerad allmänhet hoppas de kunna skapa en plattform för inkluderande och livskraftiga samhällsvisioner. I Signals bokshop presenterar vi ett 20-tal titlar under våren. För mer information besök www.tankekraft.com.

Signals bokshop gästas regelbundet av små oberoende förlag. Tidigare gästförlag har varit: Sailor Press, Paraguay Press; In Edit Mode Press och * [asterisk].

Föredra det som intuitionen viskar i ditt öra framför det som du har gjort upp och gjort om tio gånger i ditt huvud.

*
De idéer man fått genom läsning förblir alltid bokidéer. Gå direkt till personer och föremål.

Ur Anteckningar om cinematografin, Robert Bresson.

Visning av Robert Bressons film Au Hasard Balthazar (Min vän Balthazar) från 1966 med en personlig introduktion av Andreas Mangione. Au Hasard Balthazar är Bressons skildring av mänskligheten genom en åsnas ögon och dess sju olika ägare. Balthazar lever i en grym värld bortom egen kontroll, men genom sin tystnad och maktlöshet blir hans resa till en gripande, sublim allegori om oskuldsfullhet och hopp.

Filmen är 91 minuter och visas med engelsk textning.

I vår tid – i det moderna samhället – hörs nästan ständigt ljud. I forntiden fanns det mer av tystnad. I vår tid kommer de flesta ljud från människornas apparater och maskiner. I forntiden dominerade ljuden från naturen, den ekologiska miljön. Självfallet beror människans lyssnarvanor på tillgången till ljud i omgivningen, men också de betydelser man tillmäter ljuden är med om att bestämma hur man hör. Vissa ljud är viktiga att höra, andra ej.

För forntidsmänniskorna måste det ha varit viktigt, ibland kanske en fråga om liv eller död, att känna igen djurläten, att höra var jaktbytet höll till eller varifrån rovdjur hotade. Lika viktiga var rimligtvis naturkrafternas ljud. Kan vi överhuvudtaget förstå hur man lyssnade? Och vad vet vi om de ljudvärldar som människorna själva producerade med röst och redskap?

Detta är några av de intressanta frågor som musikarkeologen Cajsa S. Lund försöker besvara. Med sig i bagaget har hon ett stort antal forntida ljudinstrument som hon demonstrerar och berättar om, från jägarstenålderns nötrassel till vikingatidens hornpipa.

What marks off the “self” is method; it has no other source than ourselves: it is when we really employ method that we really begin to exist. As long as one employs method only on symbols one remains within the limits of a sort of game.
Simone Weil, Lectures on Philosophy, 1929-30

Varför Simone Weil? Varför leder så många av mina tankar tillbaka till Weil – den franska filosofen, mystikern, politiska aktivisten och “den mest radikala tänkaren kring sorg.” Det finns många skäl, men framförallt finns det få tänkare mer lämpade att utgå från i en metodföreläsning: för Weil skapas både “jaget” och ”världen” enbart genom ett medvetet agerande i världen. Detta är en föreläsning som brottas med villkoren för självrepresentation och vad som sker i mötet med en metodik. Om hur vi genom en diskussion om persona, interioritet och identifiering kanske kan komma närmre och bryta igenom några av de iscensatta processer och delade neuroser som formar villkoren kring att göra och visa konst.

Föreläsningen kommer att röra sig mellan rörlig bild och text, inspirerad av Simone Weil, den Los Angelesbaserade videopionjären Cynthia Maughan samt åt Brice Dellspergers upprepningar, effekter och dubbelspel. Föreläsningen knyter an till ett tredelat projekt som äger rum på Signal under 2014 i samarbete med Fatima Hellberg.

Fatima Hellberg är en Londonbaserad curator och skribent. Hon är curator för Cubitt Gallery och för konstorganisationen Electra, och har curaterat projekt och utställningar för bland annat Tate Modern, London; Badischer Kunsteverein, Karlsruhe; ICA, London; Malmö Konsthall och South London Gallery. Hon skriver för bland andra Frieze och Afterall Journal.

18 september–2 november 2014
Vernissage torsdag 18 september kl 19-22
på Kunsthal Charlottenborg

Slingrande och nästintill omöjliga keramiska objekt, handvävda kristalliknande golvverk, virvlande och balanserande träbågar som påminner om nyckelben, elektromagnetiska vågor och andra osynliga strömmar. Jennifer Tees arbete omfattar skulptur, installation, performance, fotografi och kollage och utforskar den pågående dialogen mellan materiella experiment och filosofisk kontemplation. I utställningen Occult Geometry undersöker och återaktiverar Tee strömningar inom den västerländska konsthistorien som genomsyras av österländsk filosofi. Kompositionen och den geometriska dispositionen av objekten ger uttryck för Tees djupa intresse för ett skulpturbegrepp som öppnar upp för undersökningar av ett möjligt flytande tillstånd hos en struktur, för transparensen i en solid yta och dess möjlighet att parallellt dölja materia och för dubbelheten hos en skulptur som blir scen för en framtida koreografi. Dessa undersökningar är samtidigt både formella och intellektuella utgångspunkter i ett försök att visualisera det sköra förhållandet mellan intellekt, kropp och själ.

Utställningen Occult Geometry är curerad och producerad av Signal – Center för samtidskonst och presenteras på Kunsthal Charlottenborg i Köpenhamn.

Med stöd av Mondriaan Fund, Kulturrådet, Kultur Skåne och Malmö Kulturstöd.

Jennifer Tee, Occult Geometry, Kunsthal Charlottenborg, Köpenhamn/Copenhagen

21 februari–18 maj 2014
Vernissage fredag 21 februari kl 19-21

I vissa delar av Japan återfinns berättelsen om Yamabiko (Eko), en typ av andeväsen som bor bland bergen. Sällan sedd men ofta hörd, är det Yamabiko som svarar när du ropar. Den är ekot förkroppsligat. Idag menar man att Yamabiko är på gränsen till utrotning. Man säger att det beror på att naturen blir allt tystare. Frågan är om man menar den form av tystnad som uppstår när ingen lyssnar. Att lyssna värderas inte särskilt högt i vårt samhälle. Vad som räknas är tal och retorik.

Försök nu att föreställa dig en annan form av lyssnande, ett lyssnande som zoomar in på allt från det svagaste av  ljud till det starkaste av oljud. Ett lyssnande som öppnar upp mot ett nytt universum av ljudande och tystnad hos föremålen. Ett lyssnande som kan appliceras på allt, som ett nytt sätt att se.

För att närma sig ett sådant lyssnande skulle man kunna börja med följande kōan:
Hur låter ljudet av en hand som klappar?

En kōan är en typ av gåtliknande paradox som används i zenbuddhismens undervisning och meditation för att nå inre klarhet. Att uppehålla sig vid detaljer genom att lyssna, observera och närskåda allt i sin omgivning är var Andreas Mangiones konstnärliga praktik vecklar ut sig. En praktik där funna föremål triggar fantasin, dagdrömmen och den kreativa processen. Uppsamlade föremål, rester efter handlingar, händelser och brutna löften kvarlämnade mellan byggnaderna i hans omedelbara närhet, förorten till staden. Saker han klarar av att bära med sig hem. Samhällets minsta beståndsdelar. Bränt trä, stenar, bitar av betong, metall och plast. Funna former och föremål som sedan återkommer i hans arbeten. Tillfälligheten och känslan av förundran när ett föremål tycks likna ett annat är centrala förutsättningar i hans strävan att öppna upp olika lager av mening i de föremål och former han hittar.

Likt ett ekolod skannar Andreas Mangione terrängen han rör sig igenom på sina vardagliga promenader, på samma stigar genom sitt närområde. Lämningarna, de små obetydliga delarna fångar hans blick. Vardagens detaljer. Delar, men också bärare av inneboende berättelser. Berättelser som sedan blir sammanflätade, omformulerade och återberättade genom skulptur och teckning. En pågående omarbetning, tyst, men med en form av lyssnande väldigt närvarande.

Installationsvy/Installation view. Foto/Photo: Jenny Lindhe

Andreas Mangione, the sound is gone but not forgotten, 2014. Foto/Photo: Jenny Lindhe

Andreas Mangione, the sound is gone but not forgotten. Detalj/Detail. Foto/Photo: Jenny Lindhe

Andreas Mangione, installationsvy/Installation view. Foto/Photo: Jenny Lindhe

Andreas Mangione, ur den här friheten och in i en annan, 2014. Foto/Photo: Jenny Lindhe

Andreas Mangione, ur den här friheten och in i en annan, 2014. Detalj/Detail. Foto/Photo: Jenny Lindhe

Andreas Mangione, installationsvy/Installation view. Foto/Photo: Jenny Lindhe

Andreas Mangione, en ny form växer upp; optimisten; augusti. Foto/Photo: Jenny Lindhe

Andreas Mangione, installationsvy/Installation view. Foto/Photo: Jenny Lindhe

Andreas Mangione, installationsvy/Installation view. Foto/Photo: Jenny Lindhe

Andreas Mangione, installationsvy/Installation view. Foto/Photo: Jenny Lindhe

Andreas Mangione, we know of your plans yet we are the secret, 2014. Foto/Photo: Jenny Lindhe

Andreas Mangione, installationsvy/Installation view. Foto/Photo: Jenny Lindhe

Andreas Mangione, utsikt, 2014. Foto/Photo: Jenny Lindhe

Andreas Mangione, towards the end station; death and sleep playing hide and seek; O tänkandets historia. Foto/Photo: Jenny Lindhe

Andreas Mangione, installationsvy/Installation view. Foto/Photo: Jenny Lindhe