Fatima Hellberg
Tisdag 4 februari 2014
kl 19
What marks off the “self” is method; it has no other source than ourselves: it is when we really employ method that we really begin to exist. As long as one employs method only on symbols one remains within the limits of a sort of game.
Simone Weil, Lectures on Philosophy, 1929-30
Varför Simone Weil? Varför leder så många av mina tankar tillbaka till Weil – den franska filosofen, mystikern, politiska aktivisten och “den mest radikala tänkaren kring sorg.” Det finns många skäl, men framförallt finns det få tänkare mer lämpade att utgå från i en metodföreläsning: för Weil skapas både “jaget” och ”världen” enbart genom ett medvetet agerande i världen. Detta är en föreläsning som brottas med villkoren för självrepresentation och vad som sker i mötet med en metodik. Om hur vi genom en diskussion om persona, interioritet och identifiering kanske kan komma närmre och bryta igenom några av de iscensatta processer och delade neuroser som formar villkoren kring att göra och visa konst.
Föreläsningen kommer att röra sig mellan rörlig bild och text, inspirerad av Simone Weil, den Los Angelesbaserade videopionjären Cynthia Maughan samt åt Brice Dellspergers upprepningar, effekter och dubbelspel. Föreläsningen knyter an till ett tredelat projekt som äger rum på Signal under 2014 i samarbete med Fatima Hellberg.
Fatima Hellberg är en Londonbaserad curator och skribent. Hon är curator för Cubitt Gallery och för konstorganisationen Electra, och har curaterat projekt och utställningar för bland annat Tate Modern, London; Badischer Kunsteverein, Karlsruhe; ICA, London; Malmö Konsthall och South London Gallery. Hon skriver för bland andra Frieze och Afterall Journal.