Johanna Arvidsson
8 mars–19 maj 2019
Vernissage fredag 8 mars kl 19-21
Botticellis La Primavera skulle kunna beskrivas som en slags vårsonat. En komposition i tre akter som börjar till höger i målningen med Zefyros, den bitande marsvinden, avbildad som en ung man i färd med att våldföra sig på den kvinnliga nymfen Chloris som i panik kräks upp en sträng blommor. Därefter gifter han sig med henne och upphöjer henne från nymf till gudomlighet; Flora, vårens gudinna och evig bärare av liv.
Skildringen av den kvinnliga kroppen genom olika epoker och filosofiska traditioner i den västerländska (konst)historien – medeltiden, nyplatonismen, nyklassicismen, den prerafaelitiska rörelsen och så vidare – utgör ryggraden i Mörk Vår. Ögonblicksbilder från tidigare eror bearbetas, sammanfogas och förs in i ett samtida sammanhang som suddar ut gränser i tid. Dessa bildkompositioner bestående av måleri, teckning och skulptural installation ackompanjeras av element från den medicinska, religiösa och textilhistoriska världen. Tillsammans skapar de en enhet som speglar de olika ideal som blivit djupt ingraverade i den kvinnliga huden.
Sammet och organza bär bilderna, såsom huden skyddar och håller ihop vår kropp. Sammet, en statussymbol i mode och religion. Den unga kvinnans hud, len som sammet i klassiskt måleri. Organzans transparens låter skuggor framträda, en genomskinlig kvalitet. Har ofta använts till underkjolar och klänningar.
Färgpigment från medicinalväxter är hämtade ur Trota av Salernos omfattande skrifter. Hon var läkare under tidigt 1200-tal och specialiserade sig på kvinnomedicin. Sänglinne med broderade initialer gjorda av kvinnor från tidigare generationer har färgats med krapp, vars röda pigment bland annat färgat in byxorna till den franska armén. Starka kvinnliga poser lånas från en annan kollega ur tiden, Artemisia Gentileschi. De är aktiva gester av protest och motstånd.
Mörk Vår är ett arbete som ställer kön och språk, tidsepoker och geografi, samhälle och politik sida vid sida. Den blandar den personliga historien med det historiska skeendet och pekar på ett förtryck som ibland visar sig genom brutalt och blodigt våld, och andra gånger som godmodig ironi när upplysta män bagatelliserar och förminskar det.
Så vad kan vi lära oss av detta? Att djupgående förändring måste vara en orubblig kollektiv handling.
