Året var 2009. Hela andra våningen på Monbijougatan 15 hade stått tom efter att RFSLs klubb Indigo flyttat ut några år tidigare. Lokalen var rå, men full av spår från de tidigare hyresgästerna – textilfabrik som blivit buddhistiskt tempel, som blivit kickboxningsförening, som blivit klubb Indigo och som nu skulle husera SIGNALs utställning Parallell Historia – Skånes konstarenor 1968-2008. 600 kvm fulla av Malmöitisk historia var den perfekta miljön för vår storskaliga utställning som lyfte fram alla de oberoende konstinitiativ som berikat Skånes konstliv från 1968 och framåt. Bland de många besökarna som såg utställningen fanns ägaren till legendariska Tempo Bar & Kök och där någonstans föddes idén om att göra något tillsammans i just den lokalen. På denna väg uppstod tanken om en gemensam lokal för SIGNAL och nyöppnade Grand Öl & Mat. Men för att lyckas med denna plan behövde vi arkitektonisk hjälp att förvandla en lokal för två verksamheter. Testbedstudio Malmö kontaktades och den ikoniska balkongen byggdes. Kvarteret Bilden huserade sedan tidigare Magnus Gerttens Auto Images, Filmcentrum Syd, Ifema, Galleri Magnus Åklundh, Elastic Gallery, Johan Berggren Gallery, flera bokförlag, fotografer, frilansande kulturarbetare osv vilket gav upphov till dess benämning som ett anrikt kulturkvarter.

Året är 2022. Speljätten Massive har köpt ett helt kvarter och flyttat in på Möllevången. Textilfabriken har blivit Trikåfabriken med nya hyresgäster och inriktning. Sorgenfris replokaler har ersatts av det nybyggda bostadshuset ”Iggy”. Det är inget konstigt att en stad växer och förändras. Men vad händer när allting likriktas? Hur kan vi säkerställa att publika konstrum och produktionsplatser inte slås ut av kontorskomplex? Malmös konstscen blomstrar och samtidigt står flera ateljéföreningar, utställningsrum och kollektivverkstäder inför ett akut hot att förlora sina lokaler. Ekonomi, vinstmaximering och visionen om en dynamisk blandstad går inte ihop. Vi behöver utmana de invanda strukturerna och de klassiska utträngningsmekanismerna. Det brukar ju sägas att man inte ska lägga alla ägg i samma korg. Hur värnar vi en blandad och hållbar stad där alla får plats, även en mindre kapitalstark befolkning däribland konst- och kulturaktörerna?

För att lyfta dessa frågor och identifiera glappen mellan vision och handling har vi bjudit in CSAM (Centrum för studier av markanvändning), som under flera år studerat och kartlagt dessa processer och hur olika delar av Malmö har förändrats, samt arkitekten Katarina Rundgren från Testbedstudio Malmö. Förändringar sker alltid både för långsamt och alldeles för snabbt, men just nu finns ett momentum som är värt att ta vara på för att Malmö ska vara en attraktiv kulturstad även i framtiden.

Illustration: Testbedstudio arkitekter Malmö, 2010.

OBS! Temporär adress på Monbijougatan 17C, 4:e vån med hiss.

Empire City (1985), 89min

New York, 1983. Gentrifiering, viss stadshistorik och övergång från manufaktur till entreprenörskontor. Många intervjuade från olika perspektiv och mycket gatuliv. Mångkultur, immigration, förutsättningar, segregering, utsatthet, social mobilitet och flertalet musiker och konstnärer som vimlar förbi.
Talande exempel med protester från teatrar som ska rivas i Theatre District för att ge plats åt hotell som vill attrahera teaterbesökare. Går att dra flera paralleller till dagens Malmö och även se en början på de vågor som sveper över många städer under 1980-, 90-, 00-talen. Och allt detta till musik av Philip Glass.

Se trailer här.

Oskars guldkorn är en återkommande serie filmvisningar där vår granne och cineast Oskar Hallberg från Biograf Panora presenterar en film som visas i dialog med den aktuella utställningen.

How to remember an era marked by an obsession with amnesia, attention deficit, lost and recovered memory? Wait, what era are you talking about exactly? The 1990s, pardi ! Oh… really? I thought you were talking about today… I’m going to tell  you the story of how it all happened. The 90s were like nothing but a decade when it started. It was nothing, a blank sheet. The end of history. Stop. Who said that?

Thomas Boutoux, skribent, curator, förläggare, och konstnären Teddy Coste, båda baserade i Paris, ger sig tillsammans ut på en vindlande resa i form av ett slags radiodrama som startar i början av 1990-talet och leder oss fram till idag. Det blir en kväll fylld med konst, musik, filmklipp, drömmar och begär, politik och ekonomi, flera berättelser och kanske lite sång.

OBS! Temporär adress på Monbijougatan 17C, 4:e vån med hiss

Maybe I’m not the person that I never wanted to be (revised edition, 2022. Malmö mix)

23 september–27 november 2022
Vernissage fredag 23 september kl 18-22

Spel, spelindustri, kreativa näringar och jakten på ständig vinstmaximering. Det anrika kulturkvarteret Bilden, där SIGNAL är beläget, genomgår en omfattande renovering och under tiden som vi befinner vi oss i en temporär lokal reflekterar vi över den pågående Massive-iseringen av vårt kvarter och över vilka platser som finns kvar för ett konstnärligt och kulturellt skapande i staden. Till detta sammanhang har vi bjudit in konstnärerna Elin Alvemark och Jennifer Spångerud att tänka tillsammans med oss.

Det som står på spel är en utställning som vuxit fram i dialog med de krafter i tiden som omger oss. Genom en gemensam arbetsprocess som tagit avstamp i frågor om sannolikhet och som låtit sig inspireras av enkla uppfinningar som skapar förväntan blandar Alvemark och Spångerud skulpturala material med arkaiska former. Här blir urnan, uret och lyckohjulet bärande symboler för att svara på de uråldriga mekanismer där tiden och slumpen är lika avgörande i spelet om makt, politik och ekonomiska vinningar. Den mekaniska gripklon lyckas dock aldrig greppa de hårfina beståndsdelarna, guldkornen som är avgörande för en dynamisk stadsbild. Det är helt enkelt fel verktyg för uppgiften. Hur fastställer vi om brickorna i det vi bygger rasar? Eller huruvida en sanning idag även är giltig imorgon?

Utmaningen ligger inte i hur vi förändrar staden framåt utan snarare hur vi kan värna om de specifika attribut som gemensamt utgör stadens själ. Med så många oturliga facit i hand i stadsutvecklingens namn tycks spelet om stadsutrymmet ha fastnat i en loop som inte vill brytas. Varför? blir därmed den evigt återkommande frågan.

Det som står på spel installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Det som står på spel, installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Elin Alvemark, Jennifer Spångerud, Flipping Momentum, 2022. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Elin Alvemark, Jennifer Spångerud, Three Point Stunt, 2022. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Det som står på spel, installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Det som står på spel, installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Det som står på spel, installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Elin Alvemark, Unknowing Orchestrations II, 2022. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Elin Alvemark, Unknowing Orchestrations II, 2022. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Elin Alvemark, Unknowing Orchestrations II, 2022. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Elin Alvemark, Unknowing Orchestrations II, 2022. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Elin Alvemark, Unknowing Orchestrations II, 2022. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Kvarteret Bilden, där SIGNAL är beläget, genomgår en omfattande renovering.
Under hösten 2022 befinner vi oss i en temporär lokal på samma innergård.
Adressen är Monbijougatan 17 C, ta sedan hissen upp till 4:e våningen.

Varmt välkomna!

De mest tillfälliga membran kan fungera som skydd. Det är bland dessa membran talet börjar spela tunna kontinuiteter. Med våra kroppar och deras ord ger vi liv åt uråldriga villkor samtidigt som vi förändrar dem. Genom att följa tankens förflyttning kan en kvinna rymma identitetens fångenskap och förflytta sig till språkets öppenhet. Talet improviserar lösgjort från vilken geografisk eller arkitektonisk grund som helst. Det bygger upp sig självt vid varje levande föreningspunkt med en annan talare. Så snart hon talar och namnger dyker det politiska subjektet upp. Hennes verkande kraft är verbal.

Bokprojektet Ring Song (Sailor Press) innehåller delar från den pågående måleriserien Manuscripts av Sara Lindeborg och essän Thresholds av kanadensiska poeten Lisa Robertson. Manuscripts spårar migration genom uråldriga ornament för att skapa nya kompositioner om intimitet, skillnad och ömsesidighet. Ingången till projektet är den flerspråkiga andalusiska poesiformen muwashshahat som översatt från arabiska blir ringsång. Formen utgörs av en mängd sociala skärningspunkter och uppfinner rytmiskt tiden för ett gemensamt tänkande. Inför bokreleasen på SIGNAL har kompositören och oud-spelaren Yasmine El Baramawy och poeten Matthew Rana bjudits in att gå i dialog med Sara Lindeborgs arbete.
Lyssna med hörlurar.

Death by Chocolate: West Edmonton Shopping Mall (2005), 8min

Vi börjar kvällen med att tänka på vår vän Dan Graham vars skarpa iakttagelser och avväpnande humor har berikat våra liv.

Death by Chocolate: West Edmonton Mall är filmad i den bisarra men välkända shoppingcentermiljön. Filmen är en iskallt vacker betraktelse över köpcentrumkulturen: dess arkitektur, dess konsumentpublik och dess unika estetiska värld. Ett sötsliskigt porträtt av företagskapitalism.

Dust (2007), 90min

Damm. Det finns överallt och är ständigt närvarande. Ett konglomerat av de finaste partiklarna som sätts i rörelse så snart saker och ting börjar lägga sig till rätta. Det bekämpas och rensas bort, men återkommer ändå igen samtidigt som det avlägsnas. En Sisyfos som försöker besegra det. Damm lägger sig till ro i mattor och på vindar. Det tränger in i laboratorier och lägger sig på konstverk. Damm orsakar sjukdomar, damm utgör kosmos. Det är det minsta, urskiljbara ämne som man kan göra en film om. Hartmut Bitomsky följer dammets väg. I associativa och symfoniska rörelser följer han det till den plats där det lägger sig och söker upp människor som brottas med det. Filmen är ett meditativt grubbleri över det som pulvriseras, driver omkring i vinden, våra kläder, vår andedräkt, kommer över oss i vitt skilda former och färger, och den lämnar oss med en känsla lika skrämmande som extatisk.

Oskars guldkorn är en återkommande serie filmvisningar där vår granne och cineast Oskar Hallberg från Biograf Panora presenterar en film som visas i dialog med den aktuella utställningen.

12 november–19 december 2021
& 13 januari–27 mars 2022
Vernissage fredag 12 november kl 19-21

Hatten talar, krattan talar
lien mumlar
till örat i gräset:

8 760 timmar har året.
1 200 timmar tar ett jobb i anspråk.
40 års arbete
med en förväntad livslängd på 80 år
är 48 000 timmar.
Men livet har
700 800 timmar
i Tyskland.
I Tyskland
är andelen arbetstid
av livet
endast 7 procent.

Till örat i gräset talar hatten
krattan talar
lien viskar mot ögonlocket:

Med tanke på ljusets hastighet i fiber
är det möjligt
att sända
en order från New York till Chicago
och tillbaka på 12 millisekunder.
Det ger tillfälle att vara
den första att utnyttja
skillnaderna mellan
priserna i Chicago och priserna i New York.
En millisekund är en tusendel av en sekund
En tiondel av den tid det tar dig
att blinka med ögonen,
om du blinkar
så fort du kan.

Till ögonlocket fräser lien
Se upp, du,
Tro inte, du
att du kan gömma den
under locket av hud
drömmen i sömnen
och ögonen som i den springer
runt som fåglar gör

inför värden
som skriver
exakt och precist
din del av arbetet
i livet
på dörren
med permanent krita

och tro inte
att du kan sudda ut den
med dina fladdrande ögonfransar
och hålla dina ögon stilla
stilla i mitten
orörliga
frysta
av skräcken att lyssna på mig i gräset

Och tro inte
Och våga inte
du!
Att tro att jag är en syrsa

Battling with Malevolent Forces, installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Alice Creischer, In the Stomach of the Predators, 2012-2014. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Alice Creischer, In the Stomach of the Predators, 2012-2014. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Alice Creischer, In the Stomach of the Predators, 2012-2014. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Battling with Malevolent Forces, installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Iza Tarasewicz, Vortex, 2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Iza Tarasewicz, Vortex, 2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Iza Tarasewicz, Vortex, 2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Iza Tarasewicz, Untitled, 2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Battling with Malevolent Forces, installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Battling with Malevolent Forces, installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Iza Tarasewicz, Battling with Cosmic Forces, 2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Alice Creischer, Der Hut spricht, der Rechen spricht, es flüstert Sense zum Ohr im Gras, 2019.
Foto/Photo: Lotten Pålsson

Alice Creischer, Der Hut spricht, der Rechen spricht, es flüstert Sense zum Ohr im Gras, 2019. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Alice Creischer, Der Hut spricht, der Rechen spricht, es flüstert Sense zum Ohr im Gras, 2019. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Alice Creischer, In the Stomach of the Predators, 2012-2013. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Alice Creischer, In the Stomach of the Predators, 2012-2014. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Alice Creischer, In the Stomach of the Predators, 2012-2014. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Iza Tarasewicz, First Steps of Agriculture in Space, 2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson