27 mars–14 juni 2026
Vernissage fredag 27 mars kl 19-21

Påskstängt 3–5 april & 1 maj

Kära E

De intalar oss att det förflutna är förbi och att framtiden inte ligger i våra händer.
Vad gör vi med så mycket våld?

Och här är vi, än en gång, trots stängsel och exploatering. Trots denna rytm som har påtvingats med statistisk grymhet. Här är vi, med vår tro på bilder och ord, former och ljud, trots allt. Än en gång, säkra på att det aldrig är samma sak en gång till.

Men låt oss prova en möjlig början. Kanske 2006: du och Pia som jobbar tillsammans med hennes utställning på L k. Det är inte svårt att föreställa sig er två, samlade kring Pias verk. Det går nästan att ta på känslan av angelägenhet i era samtal. En intrig, ett sökande efter sprickor i väggarna som nu, tjugo år senare, genljuder som ett mummel, eller en profetia.

Pias konstnärskap är av det slag som får oss att vilja skriva brev till de vi bryr oss om. Brev skrivna på ett nomadiskt språk, adresserade till våra käraste, och till de vi kommit att älska genom historien (från fotografier, sidor, spår). Pias konstnärskap är ett samlande (av berättelser, mellan varelser), och så samlas vi i det här arkivet, där det låter som när vatten droppar från en trädormbunke, medan en coxolitli sjunger. Ett vandrande arkiv, som samlar på ekon av revolutionära drömmar. Av Rosa, av Walter, av Ursula. Här är vi, i rörelse, vandrande genom molnskogen, strövande i en okänd stad. Ännu en gång återberättar vi historier om de fördrivnas värdighet. Om en kvinna som följde skogens rytm, och flydde samhället. Om ett frö som reste hem, över havet. Livet: det som förblir ostyrigt, trots allt.

Vad gör vi med så mycket hopp?

Kära F

Ditt brev är ett sådant sällsynt brev som jag gärna vill få, en slags ömsesidig känslighet som passar min sinnesstämning väl. Jag tillbringade sommaren med att läsa Sara Ahmed. Irriterad över världens tillstånd och slungad mellan uppgiven sorg och styrkan i att säga NEJ (inte mer), tog jag hand om mina växter som tillfällig tröst.

När jag läser vad du skriver om Pias arbete kan jag inte låta bli att tänka på Rosa Luxemburg och hennes outtröttliga, hårda kritik mot dåtidens krigshets. Fängslad och under bevakning formulerade hon en skoningslös analys av kapitalismen, blottade imperialismens sjukdom och vände sig mot sina kamraters konventionella och träiga språk medan hon sökte efter ord som går direkt från författarens hjärta till läsarens hjärta. Till och med inifrån sin slutna fängelsecell uppmärksammade hon de tidiga tecknen på den ekologiska kollaps vi befinner oss i idag.

Hennes kamp känns så aktuell, och ändå så oerhört ouppnåelig. Kommer vi någonsin att lyckas bryta denna onda cirkel?

På sätt och vis plockar Pia ödmjukt upp tråden mellan Rosas revolutionära hållning, som genomsyras av så mycket kärlek och uttrycks och sprids genom hennes brev, och Hannah Arendts tro på berättandets kapacitet att bära all sorg. En skarp kontrast till de institutioner som hyllar Arendt medan de fortsätter att missbruka sin makt.

Saker och ting går i cirklar, absolut, men även cirklar bryts så småningom.
Är det kanske ett sådant hopp du efterfrågar?
Jag tror att det kan vara det.

Pia Rönicke är konstnär bosatt i Köpenhamn. I över två decennier har hon samlat berättelser som ifrågasätter de koloniala och kapitalistiska försöken att begränsa livet. Rönickes projekt väver samman olika medier och sträcker sig över tidslinjer, samtidigt som de hyllar den outtömliga kraften i ett feministiskt och kollektivt motstånd. The Drifters’ Archive är en utställning i två delar som presenteras på Fuxia 2 (Norra Grängesbergsgatan 19, Malmö) och SIGNAL.

Pia Rönicke, The Drifters' Archive. Foto/Photo: OMN

Pia Rönicke, Rosa's Letters, 2006. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

Pia Rönicke, Rosa's Letters, 2006. Foto/Photo: OMN

Pia Rönicke, Rosa's Letters, 2006. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

Pia Rönicke, Rosa's Letters, 2006. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

Pia Rönicke, Rosa's Letters, 2006. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

Pia Rönicke, Rosa's Letters, 2006. Detalj/detail. Foto/Photo: OMN

Pia Rönicke, Rosa's Letters, 2006. Detalj/detail. Foto/Photo: OMN

Pia Rönicke, Rosa's Letters, 2006. Detalj/detail. Foto/Photo: OMN

Pia Rönicke, Rosa's Letters, 2006. Detalj/detail. Foto/Photo: OMN

Pia Rönicke, Rosa's Letters, 2006. Detalj/detail. Foto/Photo: OMN

Pia Rönicke, Rosa's Letters, 2006. Detalj/detail. Foto/Photo: OMN

Pia Rönicke, Rosa's Letters, 2006. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

Pia Rönicke, Rosa's Letters, 2006. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

Pia Rönicke, Rosa's Letters, 2006. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

Pia Rönicke, Rosa's Letters, 2006. Detalj/detail. Foto/Photo: OMN

Pia Rönicke, Rosa's Letters, 2006. Detalj/detail. Foto/Photo: OMN

Pia Rönicke, Rosa's Letters, 2006. Detalj/detail. Foto/Photo: OMN

Pia Rönicke, Rosa's Letters, 2006. Detalj/detail. Foto/Photo: OMN

Pia Rönicke, Rosa's Letters, 2006. Detalj/detail. Foto/Photo: OMN

Pia Rönicke, Rosa's Letters, 2006. Detalj/detail. Foto/Photo: OMN

Pia Rönicke, Rosa's Letters, 2006. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

26 september–7 december 2025
Vernissage fredag 26 september kl 18-23

my pronouns are fox, wolf, and goshawk
a river running through me, who are you

niilas helander är konstnär och poet från Álletnjárga i Sápmi, numera bosatt i Aten, vars verk genomsyras av samisk epistemologi i relation till de begränsningar som västerländsk lagstiftning medför. Frågor som rör markägande och exploatering behandlas specifikt som en sorts ekologiskt kontrakt. Om samisk lag är en naturlag, en andlig lag, hur kan vi då leva inom ramarna för den? Floden säger: Jag är lagen, och svämmar över varje vår.

Vi gröper ur bergen, vi hugger ner skogarna, vi hindrar renarnas fria rörlighet, vi förstör floder och sjöar, vi förgiftar luften, vi upprättar gränser – rasismen gör helt enkelt samisk lag omöjlig.

Genom funnet bildmaterial, text, teckning och skulptur framförs en intrikat bevisföring på statlig politik och förtryck tillsammans med vittnesmål om den kontinuerliga förstörelsen av heliga och andliga landmärken. Till utställningen på SIGNAL har verk av andra konstnärer bjudits in för att ingå i dialog med helanders egna verk, däribland Iver Jåks och Hamlet Hovsepian.

niilas helander, If I am the lake you take your face from. Foto/Photo: OMN

niilas helander, If I am the lake you take your face from. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

niilas helander, An Ecological Contract, 2025. Foto/Photo: OMN

niilas helander, An Ecological Contract, 2025. Foto/Photo: OMN

niilas helander, The Land Doesn’t Acknowledge You, 2025. Foto/Photo: OMN

niilas helander, The Land Doesn’t Acknowledge You, 2025 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

niilas helander, The Geography of Hate, 2021/2025. Foto/Photo: OMN

niilas helander, The Geography of Hate, 2021/2025. Foto/Photo: OMN

niilas helander, The Geography of Hate, 2021/2025 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

niilas helander, The Geography of Hate, 2021/2025 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

niilas helander, The Geography of Hate, 2021/2025 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

niilas helander, An Ecological Contract, 2025 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

niilas helander, An Ecological Contract, 2025 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

niilas helander, An Ecological Contract, 2025 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

niilas helander, Breach of Contract, 2025. Foto/Photo: OMN

niilas helander, If I am the lake you take your face from. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

niilas helander, Untitled (goavddis), 2025 Foto/Photo: OMN

Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

Hamlet Hovsepian, Untitled, 1976. Foto/Photo: OMN

Iver Jåks, Liten Háldi, 2025. Foto/Photo: OMN

niilas helander, Untitled (crows), 2025. Foto/Photo: OMN

niilas helander,, Untitled (crows), 2025. Foto/Photo: OMN

21 mars–15 juni 2025
Vernissage fredag 21 mars kl 19-21

Påskstängt 18–20 april & 1 maj

År 1801 föds Marie Laveau, historiskt känd som den ikoniska voodoodrottningen, i New Orleans, Louisiana. Hon är en fri färgad kvinna som praktiserar örtmedicin och samhällsaktivism, och är något av en klassöverskridande helare och förtrogen.

År 1881 begravs Laveaus kvarlevor på Saint Louis Cemetery No.1. Samma år blir hennes grav ett välbesökt resmål och en ritual växer fram: skriv ett ”X” på graven, önska dig något, knacka tre gånger och lämna en liten gåva till drottningen för att uppfylla din önskan från graven. De vars önskningar uppfylls återvänder och ringar in sitt ”X”.

1973 föds Jennie Jieun Lee i Seoul, Korea. Vid fyra års ålder emigrerar hennes familj till New York, USA.

1979 föds David Vargas Taylon i Lima, Peru. Tre och en halv månad senare adopteras han av svenska föräldrar och flyttar till Sverige. Han blir då David Permén.

Sommaren 1994 besöker Jennie Jieun Lee Marie Laveaus grav, vilket blir ett avgörande ögonblick för henne.

Sommaren 1996, vid sexton års ålder, återvänder David Permén tillsammans med sin adoptivfamilj till Peru under en månads tid. Under detta besök träffar han sin biologiska mamma.

År 2020 tillbringar Jennie Jieun Lee sin tid med att lära sig odla blommor som en direkt reaktion på känslan av en annalkande undergång som sprider sig runt omkring.

Och 2022 gör hon verket Marie, en skulptural installation och rekonstruktion av Marie Laveaus grav, där besökarna uppmanas att märka graven, önska sig något och lämna en gåva.

År 2024 arbetar David Permén med en serie skulpturer som undersöker den komplexitet och ovisshet som präglar den personliga erfarenheten av utanförskap. Senare samma år ansöker han om sitt peruanska medborgarskap.

Våren 2025 flätas dessa enskilda berättelser samman och bildar en större väv som i sin tur speglar ödet av så många delade och levda erfarenheter. Att balansera dessa tillstånd är att dansa på hajens vingar.

Jag dansar på hajens vingar. Foto/Photo: OMN

David Permén, Dopet/The Baptism, 2024. Foto/Photo: OMN

Jag dansar på hajens vingar. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

Jennie Jieun Lee, Marie, 2022 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

Jennie Jieun Lee, Marie, 2022 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

Jennie Jieun Lee, Marie, 2022 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

Jennie Jieun Lee, Marie, 2022 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

Jennie Jieun Lee, Marie, 2022. Foto/Photo: OMN

David Permén, Dopet/The Baptism, 2024. Foto/Photo: OMN

Jennie Jieun Lee, Marie, 2022. Foto/Photo: OMN

David Permén, Hakuna Matata, 2024. Foto/Photo: OMN

David Permén, Hakuna Matata, 2024. Foto/Photo: OMN

David Permén, Månljus/Moonlight, 2024. Foto/Photo: OMN

David Permén, Månljus/Moonlight, 2024 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

David Permén, Månljus/Moonlight, 2024 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

David Permén, Månljus/Moonlight, 2024 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

Jag dansar på hajens vingar. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

David Permén, Dónde Está El Amor, 2023. Foto/Photo: OMN

Jag dansar på hajens vingar. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

27 september–8 december 2024
Vernissage fredag 27 september kl 18-23

Fresko – en målning som med tiden blir vägg. Broderi – trådar som minutiöst syr ihop rörelse. Dessa är uråldriga färdigheter som bär historia och minne inom sig. Inte som material, utan som vittnesbörd. Tysta processer som utförs genom tidskrävande upprepning och en långsamhet som omfamnar eventuella brister i deras berättelse.

För Majd Abdel Hamid (Palestina, bor i Beirut och Paris) är havet, förlust och trauma hans ämnen och färgstarka trådar hans material. Hamid är självlärd i traditionellt broderi och hans verk är resultatet av ett omsorgsfullt hantverk tänkta som ”skulpturer i tiden” i sin strävan efter motståndskraftig skönhet mitt i ett ständigt undantagstillstånd. Att minnas och att existera kan vara en pågående rörelse genom handen.

Med pigment, kalksten och gips både omfamnar och upplöser Melanie Kitti (Sverige, bor i Malmö och Köpenhamn) gränserna mellan hantverk och bildkonst. Personliga och historiska kontexter är lika sammanflätade som de lager av material hon applicerar – skrapar och målar, lägger till och tar bort. Och i just den här freskomålningen, den inneboende symbolismen i myrornas kollektiva liv. Visste du att myror kan utföra skickliga kirurgiska ingrepp för att läka sina skadade kamrater?

På toppen av avgrunden, eländet och frustrationen finns det något som påminner oss om att det finns andra möjligheter, andra sannolikheter – inuti omvandlingens våg vilar en kokong av förändring som skyddar tiden från dess turbulens.

(inside) a wave, a cocoon. Foto/Photo: OMN

Melanie Kitti, a way to go astray, 2024. Foto/Photo: OMN

(inside) a wave, a cocoon. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

Melanie Kitti, a way to go astray, 2024 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

Melanie Kitti, a way to go astray, 2024 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

Melanie Kitti, a way to go astray, 2024 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

(inside) a wave, a cocoon. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

Majd Abdel Hamid, Ode to sea (Kerkennah, Beirut, Anafi), 2023- pågående/ongoing. Foto/Photo: OMN

Majd Abdel Hamid, Ode to sea (Kerkennah, Beirut, Anafi), 2023- pågående/ongoing. Foto/Photo: OMN

Majd Abdel Hamid, Ode to sea (Kerkennah, Beirut, Anafi), 2023- pågående/ongoing. Foto/Photo: OMN

Majd Abdel Hamid, Ode to sea (Kerkennah, Beirut, Anafi), 2023- pågående/ongoing. Foto/Photo: OMN

Majd Abdel Hamid, Ode to sea (Kerkennah, Beirut, Anafi), 2023- pågående/ongoing. Foto/Photo: OMN

Majd Abdel Hamid, Ode to sea (Kerkennah, Beirut, Anafi), 2023- pågående/ongoing. Foto/Photo: OMN

Majd Abdel Hamid, Ode to sea (Kerkennah, Beirut, Anafi), 2023- pågående/ongoing. Foto/Photo: OMN

Majd Abdel Hamid, Ode to sea (Kerkennah, Beirut, Anafi), 2023- pågående/ongoing. Foto/Photo: OMN

Majd Abdel Hamid, Ode to sea (Kerkennah, Beirut, Anafi), 2023- pågående/ongoing. Foto/Photo: OMN

Majd Abdel Hamid, Ode to sea (Kerkennah, Beirut, Anafi), 2023- pågående/ongoing. Foto/Photo: OMN

Majd Abdel Hamid, Ode to sea (Kerkennah, Beirut, Anafi), 2023- pågående/ongoing. Foto/Photo: OMN

Majd Abdel Hamid, Ode to sea (Kerkennah, Beirut, Anafi), 2023- pågående/ongoing. Foto/Photo: OMN

Majd Abdel Hamid, Ode to sea (Kerkennah, Beirut, Anafi), 2023- pågående/ongoing. Foto/Photo: OMN

Majd Abdel Hamid, Ode to sea (Kerkennah, Beirut, Anafi), 2023- pågående/ongoing. Foto/Photo: OMN

Majd Abdel Hamid, Ode to sea (Kerkennah, Beirut, Anafi), 2023- pågående/ongoing. Foto/Photo: OMN

Majd Abdel Hamid, Ode to sea (Kerkennah, Beirut, Anafi), 2023- pågående/ongoing. Foto/Photo: OMN

Majd Abdel Hamid, Ode to sea (Kerkennah, Beirut, Anafi), 2023- pågående/ongoing. Foto/Photo: OMN

Majd Abdel Hamid, Ode to sea (Kerkennah, Beirut, Anafi), 2023- pågående/ongoing. Foto/Photo: OMN

Majd Abdel Hamid, Ode to sea (Kerkennah, Beirut, Anafi), 2023- pågående/ongoing. Foto/Photo: OMN

Majd Abdel Hamid, Ode to sea (Kerkennah, Beirut, Anafi), 2023- pågående/ongoing. Foto/Photo: OMN

Majd Abdel Hamid, Ode to sea (Kerkennah, Beirut, Anafi), 2023- pågående/ongoing. Foto/Photo: OMN

Majd Abdel Hamid, Ode to sea (Kerkennah, Beirut, Anafi), 2023- pågående/ongoing. Foto/Photo: OMN

12 april–16 juni 2024
Vernissage fredag 12 april kl 19-21

Hur sörjer man förlusten av någon man älskar?

Man äter deras favoritmat. Man lyssnar på deras favoritlåtar. Man isolerar sig i sällskap av sina minnen, mån om att inte förlora en endaste detalj av deras existens.

Sorgen väger tungt på hjärtat. Tiden känns ogenomtränglig, som om den är omöjlig att övervinna.

Och så en dag öppnas ett fönster, som en liten spricka som låter omvärlden träda in i ens universum. Återigen.

Detta är livet. Fullt av kontinuerliga kurvor, och känslor som ger dem färg.

cococo, continuous curves. Foto/Photo: SIGNAL

cococo, continuous curves. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

cococo, continuous curves. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

cococo, continuous curves. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

cococo, continuous curves. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

cococo, continuous curves. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

Wineke Gartz, The Communicator, Pink, Yellow & Blue II, 2024 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

Wineke Gartz, The Communicator, Pink, Yellow & Blue II, 2024 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

cococo, continuous curves. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

cococo, continuous curves. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

Wineke Gartz, The Communicator, Pink, Yellow & Blue II, 2024 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

cococo, continuous curves. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

Mieko Meguro, Exhausted Helium, 2016-2017. Foto/Photo: OMN

Mieko Meguro, Exhausted Helium, 2016-2017 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

Mieko Meguro, Exhausted Helium, 2016-2017 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

cococo, continuous curves. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

cococo, continuous curves. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

cococo, continuous curves. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

cococo, continuous curves. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

Mieko Meguro, Exhausted Helium, 2016-2017 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

cococo, continuous curves. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

22 september–10 december 2023
Vernissage fredag 22 september kl 18-22

I oktober 1970 öppnade utställningen Pengar eller livet på Malmö museum sammanställd av konstnärerna Jacques Zadig och Gerhard Nordström. Utställningsgreppet bröt ny mark på flera sätt. Museiledningen gav de båda konstnärerna fria händer och femtusen kronor för att bygga upp en utställning kring relationerna mellan kortsiktiga vinstintressen och den accelererande miljöförstöringen. Utställningen skulle handla om en i högsta grad konkret verklighet och från den konkreta verkligheten hämtades utställningens byggstenar: lokalerna fylldes av ljudet från tryckluftsborrar och skränig popmusik, ett avfallsberg tronade på en katafalk med svenska flaggan, avloppsrör svämmade över av äcklig geggamoja som rann ut på golvet, telefonerna ringde och lyfte man på luren fick man höra ett samtal mellan politikern och industriföretagaren ”Här gäller det inte framtiden utan nuet, mesta möjliga vinst på kortast möjliga tid”.

53 år senare är utställningens tematik precis lika aktuell, om inte än mer brännande. Miljöförstöringen, konsumtionssamhället och lönsamhetstänkandet som stod i fokus för deras kritik har utvecklats till fullfjädrad miljökatastrof, hyperkonsumtion och en extrem vinstjakt som skördar allt som står i dess väg.

Åren som passerat mellan Ella Tillemas två diptyker – Det här är bara början I-II, 2012 och Det här är bara början III-IV, 2021 – är summan av en tid där hoppet förtvinat. Det uppmanande ropet om en bättre och rättvisare värld har förvandlats till en rasande förtvivlan över en närsynt, dekadent och döende samtid. Ett utsålt och nedmonterat samhälle, en utbredd och växande fascism, en utarmad och upphettad natur – det är framtiden vi förärar våra barn.

Konsumtionsberget som tornade upp sig i Zadig & Nordströms utställning var lika mycket en kritik av den dåvarande ekonomiska politiken som en kritik mot den miljöförstöring som pågick. Pengar verkar ju aldrig vara ett problem i sig, utan snarare hos vem de hamnar och vad som prioriteras. Aldrig tidigare har Sverige haft så många miljonärer som idag.

Den cirkulära ekonomin är central i Matti Sumaris konstnärskap där konsten, livet och pengarna utgör en sammansmält helhet. Någon annans avfall omsätts och återvinns. Material omhändertas och blir därmed minnesbärare av sin tid. Beståndsdelarna kan komma från Malmös nedlagda cementbruk, kvarlämnade rester från ett gentrifierat kvarters rivningshus eller den kollektiva känslan från en vernissagekväll som lever vidare i det nedsmälta aluminiumet från de pantlösa ölburkarna som fått ny skulptural kropp. Att hushålla med resurser utgör hela skillnaden mellan att leva hållbart och att konsumera ”hållbart”.

I verket Moder Svea av Zadig & Nordström visades hur skiten också börjat tränga in i hennes trygga folkhem medan hon sover och drömmer om större marknader, högre produktion och ökade bruttonationalinkomster. ”Vi håller helt enkelt på med att ta död på oss själva” konstaterar man i artikel efter artikel som uppmärksammade utställningen på 70-talet. Frågan är om inte det är just det enda vi har lyckats med.

Pengar eller livet/Money or Life. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

Pengar eller livet/Money or Life. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

Jacques Zadig & Gerhard Nordström, Pengar eller livet, 1970. Foto/Photo: OMN

Jacques Zadig & Gerhard Nordström, Pengar eller livet, 1970. Foto/Photo: OMN

Pengar eller livet/Money or Life. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

Ella Tillema, Det här är bara början I-II/This is just the beginning I-II, 2012. Foto/Photo: OMN

Ella Tillema, Det här är bara början I-II/This is just the beginning I-II, 2012. Foto/Photo: OMN

Matti Sumari, full time admin part time human, 2023 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

Matti Sumari, full time admin part time human, 2023. Foto/Photo: OMN

Matti Sumari, Perenn/Perennial, 2023. Foto/Photo: OMN

Matti Sumari, Perenn/Perennial, 2023 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

Pengar eller livet/Money or Life. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

Ella Tillema, Det här är bara början III-IV/This is just the beginning III-IV, 2021. Foto/Photo: OMN

Ella Tillema, Det här är bara början III-IV/This is just the beginning III-IV, 2021. Foto/Photo: OMN

Ella Tillema, Det här är bara början III-IV/This is just the beginning III-IV, 2021 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

Matti Sumari, Tre skuldsatta fåglar (din gratis provperiod)/Three Birds in Debt (Your free trial), 2023. Foto/Photo: OMN

Matti Sumari, Tre skuldsatta fåglar (din gratis provperiod)/Three Birds in Debt (Your free trial), 2023 (detalj/detail). Foto/Photo: OMN

Matti Sumari, Sorgliga slaggpendlare/Sad slag commuters, 2023. Foto/Photo: OMN

Matti Sumari, Sorgliga slaggpendlare/Sad slag commuters, 2023. Foto/Photo: OMN

Pengar eller livet/Money or Life. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: OMN

Ella Tillema, Ni kan dra åt helvete / You can go to hell, 2018. Foto/Photo: OMN

Jacques Zadig & Gerhard Nordström, Pengar eller livet, 1970. Foto/Photo: OMN

Pengar eller livet/Money or Life. Foto/Photo: OMN

Jacques Zadig & Gerhard Nordström, Pengar eller livet, 1970 © Malmö Museum.

Jacques Zadig & Gerhard Nordström, Pengar eller livet, 1970 © Malmö Museum.

Jacques Zadig & Gerhard Nordström, Pengar eller livet, 1970 © Malmö Museum.

Jacques Zadig & Gerhard Nordström, Pengar eller livet, 1970 © Malmö Museum.

Jacques Zadig & Gerhard Nordström, Pengar eller livet, 1970 © Malmö Museum.

Jacques Zadig & Gerhard Nordström, Pengar eller livet, 1970 © Malmö Museum.

Jacques Zadig & Gerhard Nordström, Pengar eller livet, 1970 © Malmö Museum.

Jacques Zadig & Gerhard Nordström, Pengar eller livet, 1970 © Malmö Museum.

Jacques Zadig & Gerhard Nordström, Pengar eller livet, 1970 © Malmö Museum.

Jacques Zadig & Gerhard Nordström, Pengar eller livet, 1970 © Malmö Museum.

Jacques Zadig & Gerhard Nordström, Pengar eller livet, 1970 © Malmö Museum.

Jacques Zadig & Gerhard Nordström, Pengar eller livet, 1970 © Malmö Museum.

Jacques Zadig & Gerhard Nordström, Pengar eller livet, 1970 © Malmö Museum.

Jacques Zadig & Gerhard Nordström, Pengar eller livet, 1970 © Malmö Museum.

Jacques Zadig & Gerhard Nordström, Pengar eller livet, 1970 © Malmö Museum.

Jacques Zadig & Gerhard Nordström, Pengar eller livet, 1970 © Malmö Museum.

Jacques Zadig & Gerhard Nordström, Pengar eller livet, 1970 © Malmö Museum.

Jacques Zadig & Gerhard Nordström, Pengar eller livet, 1970 © Malmö Museum.

Jacques Zadig & Gerhard Nordström, Pengar eller livet, 1970 © Malmö Museum.

Jacques Zadig & Gerhard Nordström, Pengar eller livet, 1970 © Malmö Museum.

14 april–18 juni 2023
Vernissage fredag 14 april kl 19-21

Att leva kostar pengar. För vissa står marknaden redo att omsätta en affärsidé från dröm till handling. För andra står dörren endast öppen för parallella verksamheter utformade utifrån exakt samma affärsmodell—tillgång och efterfrågan. Skillnaden stavas uteslutning. Uteslutning från marknaden, från samhället, från rätten till ett likvärdigt liv.

Mohamed Bourouissas video La valeur du produit (Produktens värde) är en slags snabbkurs i företagsekonomi. Entreprenörens strategi att sälja en produkt till rätt pris och bibehålla balansen mellan utbud och efterfrågan är gemensam för all kommersiell verksamhet. Samma målsättning, samma vokabulär, bara en annan produkt—försäljningen av ”organiska” varor för att få in ”vete” (fransk slang för pengar).

Ost är tid, tid är pengar, pengar är monopol. Stef Kamaris skulpturala objekt och materiella experiment kunde inte uttrycka det bättre. De dryper av excess, som extra-allt materialiserat. PacMen gjorda i ost (Emmentaler och Babybel), tårtor av Danablu, spelautomater och kreditstenar—en ständig jakt efter konsumtionens begär. Logiken kring den fria marknadens demokratisering skevar och monopol är det ekonomiska systemets orättvisa för att ta hem spelet.

Upp ur marken sträcker sig Marie Vedels pigmenterade vaxtungor The Singer’s Tongue och tycks sjunga ut sin sorg, sitt begär, sin förlorade kärlek. Myten om Orfeus och Eurydike är förkroppsligandet av älskande, men den skönsjungande Orfeus misslyckas med att rädda sin älskade från underjorden. Hans begär tar över och i samma stund förlorar han henne för evigt. Eurydike, hennes namn, betyder den djupt rättvisa.

Individuell framgång mäts i pengar. Till låten ”Foetus” av Booba, en av nyckelpersonerna inom fransk hip hop, tillverkas euromynt en masse av La Monnaie de Paris (Paris myntverk). I Mohamed Bourouissas version präglas mynten med rapparens porträtt. Samhällets råa lyrik präntas in monetärt och pengacirkeln sluts.

Foto/Photo: Lotten Pålsson

Cheese is time, time is money, money is monopoly. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Cheese is time, time is money, money is monopoly. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Cheese is time, time is money, money is monopoly. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Cheese is time, time is money, money is monopoly. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Stef Kamaris, A Very Happy Cake / 70th Birthday, 2019. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Stef Kamaris, Slot Machine #1 / Elvis in Vegas, 2017; L'Heure Bleue (Danish Blue Clock), 2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Stef Kamaris, L’Heure Bleue (Danish Blue Clock), 2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Marie Vedel, The Singer's Tongue, 2020. Mohamed Bourouissa, ALL-IN, 2012. Stef Kamaris, Slot Machine #1 / Elvis in Vegas, 2017. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Marie Vedel, The Singer's Tongue, 2020. Mohamed Bourouissa, ALL-IN, 2012. Stef Kamaris, Slot Machine #1 / Elvis in Vegas, 2017. Foto/Photo: Lotten Pålsson.

Marie Vedel, The Singer's Tongue, 2020. Mohamed Bourouissa, ALL-IN, 2012. Stef Kamaris, Slot Machine #1 / Elvis in Vegas, 2017. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Cheese is time, time is money, money is monopoly. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Marie Vedel, The Singer's Tongue, 2020. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Stef Kamaris, Crippled Inside, 2016. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Stef Kamaris, Pac Man / Pinky’s Revenge, 2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Cheese is time, time is money, money is monopoly. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Stef Kamaris, A Very Happy Cake / 70th Birthday, 2019; Light Cake / Party Crasher, 2019; BlueCake, 2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Cheese is time, time is money, money is monopoly. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Stef Kamaris, Amphora, 2020. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Stef Kamaris, Credit Rocks, 2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Stef Kamaris, Amphora, 2020; Credit Rocks, 2021. Mohamed Bourouissa, La valeur du produit, 2013. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Cheese is time, time is money, money is monopoly. Installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Stef Kamaris, Blue Pac Man 1 & 2, 2019. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Stef Kamaris, Ancient Arcade, 2018. Foto/Photo: Lotten Pålsson

23 september–27 november 2022
Vernissage fredag 23 september kl 18-22

Spel, spelindustri, kreativa näringar och jakten på ständig vinstmaximering. Det anrika kulturkvarteret Bilden, där SIGNAL är beläget, genomgår en omfattande renovering och under tiden som vi befinner vi oss i en temporär lokal reflekterar vi över den pågående Massive-iseringen av vårt kvarter och över vilka platser som finns kvar för ett konstnärligt och kulturellt skapande i staden. Till detta sammanhang har vi bjudit in konstnärerna Elin Alvemark och Jennifer Spångerud att tänka tillsammans med oss.

Det som står på spel är en utställning som vuxit fram i dialog med de krafter i tiden som omger oss. Genom en gemensam arbetsprocess som tagit avstamp i frågor om sannolikhet och som låtit sig inspireras av enkla uppfinningar som skapar förväntan blandar Alvemark och Spångerud skulpturala material med arkaiska former. Här blir urnan, uret och lyckohjulet bärande symboler för att svara på de uråldriga mekanismer där tiden och slumpen är lika avgörande i spelet om makt, politik och ekonomiska vinningar. Den mekaniska gripklon lyckas dock aldrig greppa de hårfina beståndsdelarna, guldkornen som är avgörande för en dynamisk stadsbild. Det är helt enkelt fel verktyg för uppgiften. Hur fastställer vi om brickorna i det vi bygger rasar? Eller huruvida en sanning idag även är giltig imorgon?

Utmaningen ligger inte i hur vi förändrar staden framåt utan snarare hur vi kan värna om de specifika attribut som gemensamt utgör stadens själ. Med så många oturliga facit i hand i stadsutvecklingens namn tycks spelet om stadsutrymmet ha fastnat i en loop som inte vill brytas. Varför? blir därmed den evigt återkommande frågan.

Det som står på spel installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Det som står på spel, installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Elin Alvemark, Jennifer Spångerud, Flipping Momentum, 2022. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Elin Alvemark, Jennifer Spångerud, Three Point Stunt, 2022. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Det som står på spel, installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Det som står på spel, installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Det som står på spel, installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Elin Alvemark, Unknowing Orchestrations II, 2022. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Elin Alvemark, Unknowing Orchestrations II, 2022. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Elin Alvemark, Unknowing Orchestrations II, 2022. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Elin Alvemark, Unknowing Orchestrations II, 2022. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Elin Alvemark, Unknowing Orchestrations II, 2022. Foto/Photo: Lotten Pålsson

12 november–19 december 2021
& 13 januari–27 mars 2022
Vernissage fredag 12 november kl 19-21

Hatten talar, krattan talar
lien mumlar
till örat i gräset:

8 760 timmar har året.
1 200 timmar tar ett jobb i anspråk.
40 års arbete
med en förväntad livslängd på 80 år
är 48 000 timmar.
Men livet har
700 800 timmar
i Tyskland.
I Tyskland
är andelen arbetstid
av livet
endast 7 procent.

Till örat i gräset talar hatten
krattan talar
lien viskar mot ögonlocket:

Med tanke på ljusets hastighet i fiber
är det möjligt
att sända
en order från New York till Chicago
och tillbaka på 12 millisekunder.
Det ger tillfälle att vara
den första att utnyttja
skillnaderna mellan
priserna i Chicago och priserna i New York.
En millisekund är en tusendel av en sekund
En tiondel av den tid det tar dig
att blinka med ögonen,
om du blinkar
så fort du kan.

Till ögonlocket fräser lien
Se upp, du,
Tro inte, du
att du kan gömma den
under locket av hud
drömmen i sömnen
och ögonen som i den springer
runt som fåglar gör

inför värden
som skriver
exakt och precist
din del av arbetet
i livet
på dörren
med permanent krita

och tro inte
att du kan sudda ut den
med dina fladdrande ögonfransar
och hålla dina ögon stilla
stilla i mitten
orörliga
frysta
av skräcken att lyssna på mig i gräset

Och tro inte
Och våga inte
du!
Att tro att jag är en syrsa

Battling with Malevolent Forces, installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Alice Creischer, In the Stomach of the Predators, 2012-2014. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Alice Creischer, In the Stomach of the Predators, 2012-2014. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Alice Creischer, In the Stomach of the Predators, 2012-2014. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Battling with Malevolent Forces, installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Iza Tarasewicz, Vortex, 2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Iza Tarasewicz, Vortex, 2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Iza Tarasewicz, Vortex, 2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Iza Tarasewicz, Untitled, 2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Battling with Malevolent Forces, installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Battling with Malevolent Forces, installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Iza Tarasewicz, Battling with Cosmic Forces, 2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Alice Creischer, Der Hut spricht, der Rechen spricht, es flüstert Sense zum Ohr im Gras, 2019.
Foto/Photo: Lotten Pålsson

Alice Creischer, Der Hut spricht, der Rechen spricht, es flüstert Sense zum Ohr im Gras, 2019. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Alice Creischer, Der Hut spricht, der Rechen spricht, es flüstert Sense zum Ohr im Gras, 2019. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Alice Creischer, In the Stomach of the Predators, 2012-2013. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Alice Creischer, In the Stomach of the Predators, 2012-2014. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Alice Creischer, In the Stomach of the Predators, 2012-2014. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Iza Tarasewicz, First Steps of Agriculture in Space, 2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson

24 september–31 oktober 2021
Vernissage fredag 24 september kl 18-22

Idag menar forskare att universum breder ut sig i ett plan. Eller att det har en så flack kurva att det varken går att se eller förstå dess krökning, inte ens om vi skulle färdas ofantligt många ljusår framåt i samma riktning. Runt på jorden cirkulerar vi, förankrade i våra kroppar, på marken hållna av tyngdlagen.

I havets djup och i rymdens oändlighet sätts tyngdlagen temporärt ur spel och våra kroppar svävar. Det är en liknande känsla att blicka ner i havets bråddjup som att titta upp mot en klar stjärnhimmel, känslan av att stå inför något oändligt och ovisst på gränsen mot det ogreppbara. Skalor förskjuts. Tanken svävar fritt. Tid och rum löser upp sig, men även upplevelsen av oss själva och hur vi fungerar. Blicken vänds inåt och blickar ut i det oändliga på samma gång. En delad känsla av att inte vilja vara endast en kropp eller definieras som en. En önskan om att kunna lämna den, om än tillfälligt, att bli tyngdlös och fri.

I Ami Bergmans och Peter Wallströms måleri ställs vi inför en annan form av tyngdlöshet och förtätning. Det skruvade blir här en möjlig frizon där tanken om en verklighet bortom den rådande får näring. En brytpunkt och en längtan bort ifrån det uppenbara för att slutligen landa i en ödmjukhet inför att något kan förbli oförklarligt och ändå existera. Även i tider av stor osäkerhet måste vi komma ihåg vad frihet är.

Sjöjungfrun och den yttersta händelsehorisonten/The mermaid and the outer point of no return, installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Sjöjungfrun och den yttersta händelsehorisonten/The mermaid and the outer point of no return, installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Peter Wallström, Det bortom, 2020. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Ami Bergman, Självporträtt/Self-portrait, 2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Ami Bergman, Självporträtt/Self-portrait, 2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Peter Wallström, Sista återvändandet, 2019. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Peter Wallström, Sista återvändandet, 2019. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Sjöjungfrun och den yttersta händelsehorisonten/The mermaid and the outer point of no return, installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Sjöjungfrun och den yttersta händelsehorisonten/The mermaid and the outer point of no return, installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Peter Wallström, Bara i ditt sinne, 2018. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Ami Bergman, Skulpturgrupp/Group of sculptures, 2019-2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Ami Bergman, Sjöjungfru/Mermaid, 2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Ami Bergman, Sjöjungfru/Mermaid, 2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Peter Wallström, Spanaren, 2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Peter Wallström, Spanaren, 2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Sjöjungfrun och den yttersta händelsehorisonten/The mermaid and the outer point of no return, installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Ami Bergman, Självporträtt (med Iphone)/Self-portrait (with Iphone), 2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Peter Wallström, Den väldiga gravitationen, 2019. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Sjöjungfrun och den yttersta händelsehorisonten/The mermaid and the outer point of no return, installationsvy/installation view. Foto/Photo: Lotten Pålsson

Peter Wallström, Arcanum, 2021. Foto/Photo: Lotten Pålsson