Patrik Aarnivaara, Goldin+Senneby, KpD kleines postfordistisches Drama (Brigitta Kuster, Isabell Lorey, Katja Reichard, Marion von Osten), Isabelle Pauwels,
Eglé Rakauskaité, Johan Svensson, Anna Wessman
28 september–4 november 2007
Vernissage fredag 28 september kl 19-21
För nästan exakt ett år sedan fick Sverige en ny regering och den politiska hållningen skiftade från vänster till höger. I ljuset av detta skifte är det intressant att se närmare på en av de hetaste politiska frågorna, nämligen den om arbete. Utställningen TWENTYFOURSEVEN tittar närmare på olika aspekter av arbete idag och hur vår samtid tar sig an frågor kring välfärd, arbetskraft och valfrihet samt hur detta avspeglas i olika synsätt på medborgarens rättigheter och skyldigheter.
Utställningens titel står för 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan, och används här för att beskriva dubbelheten i den ökade tillgängligheten av varor och tjänster som utgör en allt större del av vårt vardagsliv. Denna tillgänglighet möjliggör en större flexibilitet kring när vi kan arbeta och konsumera, men vad är priset för detta och vem betalar?
Idag närmar vi oss allt mer ett synsätt som tar avstånd från industrikapitalismens lönearbete, där definitionen av arbete är något man har eller inte har, till ett synsätt där arbete definieras som det vi gör (1). Entreprenören blir härmed den ultimata förebilden vars arbetsförhållanden bygger på ständig tillgänglighet, flexibilitet och egen drivkraft, något som tas upp i filmen Kamera Läuft! (2004) av kpD – kleines postfordistisches Drama där kulturarbetarens entreprenörsliknande arbetssituation problematiseras. Uppluckringen av gränsen mellan arbete och fritid finns även i Goldin+Sennebys arbete. Verket Teambuilding in the Great NatureTheater (2007) bygger på en samtida företagsstrategi som, genom intern sammanhållning och underhållning, strävar efter att innesluta ”hela livet” i den produktiva sfären.
Isabelle Pauwels och Patrik Aarnivaaras verk tar avstamp i ekonomiska strukturer som förutsätter valfrihet. I verket Eddie (2005) drar Pauwels en parallell mellan handelns spelregler och maktförhållandet i en sexuell relation. Aarnivara undersöker å sin sida om det är möjligt att inta en ideologisk ståndpunkt genom att i verket *1 (2007) applicera marknadsliberala parametrar på ett konstnärskap.
I Anna Wessmans teckningsserie Då när nu var framtid (2006) samt i teckningen Unexpected Power (2006) hämtas bilder från 1953-års veckopress som förmedlar en tidsanda av konsensus och kollektiva lösningar då effekterna av välfärdspolitiken börjar ge utdelning. Men för att få tillgång till välfärdssystemet måste man passa in i normen för den samhällsdugliga medborgaren. I Eglé Rakauskaités verk My America (2003) möter vi en annan samhällsmodell som förutsätter billig eller illegal arbetskraft där de individuella lösningarna är att föredra framför de kollektiva.
Det nya arbetarpartiet Moderaterna, tillsammans med de övriga partierna i högeralliansen, gjorde den klassiska socialdemokratiska frågan om arbete till sin i det svenska riksdagsvalet 2006. Triangulering, metoden att använda sig av motståndarens nyckelfråga och göra den till sin egen, kan ge en bredare väljarbas men medför samtidigt risken att i förlängningen urlaka sina ideologiska värderingar och därmed svika sina väljare. Johan Svenssons verk Landsfadern (2002) visar på trianguleringens baksida och blir en symbol för svikna ideal över hela den politiska skalan.
Kanske kan man sammanfatta den politiska tendensen idag med att citera ur Niklas Ekdahls ledare i DN. ”Först trianguleringen som suddade ut alla ideologiska skillnader, sedan löfteskarusellen enligt modellen stor väljargrupp- stora förmåner. Nu är det marxism som gäller. Alltså Groucho Marx variant: detta är mina principer. Om ni inte gillar dem så har jag andra.” (2)
1. André Gorz, Arbete mellan misär och utopi, 1997
2. Niklas Ekdal, Paradoxpolitik, Dagens Nyheter, 20070819
