Maja Borg, Allan Friis
25 mars–8 maj 2011
Vernissage fredag 25 mars kl 19-21
I Maja Borgs film Ottica Zero får vi följa den framgångsrika skådespelaren Nadya Cazan som strax efter sitt genombrott avbryter sin karriär och försvinner från rampljuset för att som sin nya persona N.E.M. istället påbörja sökandet efter ett mer hållbart levnadssätt. Hennes resa flätas samman med samhällsinnovatören och futuristen Jacque Frescos idéer om konkreta alternativ där jordens resurser är fullt tillräckliga och kan göras tillgängliga för hela världens befolkning – om vi bara kan förmå oss att se bortom befintliga ideologier och utnyttja teknologins poten- tial. Men Frescos tilltro till vetenskapen är inte ogrusad, för här finns ett inbyggt element av risk. – Vi är tekniskt välinformerade, men vi är inte visa, utbrister han vid ett tillfälle i filmen och konstaterar att det är det mänskliga förståndet som begränsar människans kapacitet att ta tillvara på sina innovationer.
I dialog med tankarna som växer fram i Ottica Zero står Allan Friis fem målningar av skåp från 1967–68. Friis målningar tillkom under en period i hans konstnärskap då han lämnade en mer fantasiburen bildvärld förankrad i en imaginistisk tradi- tion bakom sig för att istället reflektera över de samtida politiska oroligheterna, den snabba tekniska utvecklingen och människans utsatthet i en hotfull och för honom absurd värld. Det nya bildspråket, som återigen kom att förändras på 70-talet, beskriver en science-fictionbetonad, arkitektonisk och teknisk tillvaro med surrealistiska förtecken.
Samtidigt som människans känsla av litenhet uttrycks i relationen till teknik och natur, återfinns en tilltro till mänskligheten och förmågan att förändra den värld vi lever i. Frågan om vilken framtid vi vill gå till mötes och vilka möjligheter vi har att dra nytta av de resurser som faktiskt står till vårt förfogande handlar, när allt kommer omkring, om hur tolerant det samhälle vi byggt upp är mot visionära och okonventionella alternativ.
