Jacques Zadig & Gerhard Nordström,
Matti Sumari, Ella Tillema
22 september–10 december 2023
Vernissage fredag 22 september kl 18-22
I oktober 1970 öppnade utställningen Pengar eller livet på Malmö museum sammanställd av konstnärerna Jacques Zadig och Gerhard Nordström. Utställningsgreppet bröt ny mark på flera sätt. Museiledningen gav de båda konstnärerna fria händer och femtusen kronor för att bygga upp en utställning kring relationerna mellan kortsiktiga vinstintressen och den accelererande miljöförstöringen. Utställningen skulle handla om en i högsta grad konkret verklighet och från den konkreta verkligheten hämtades utställningens byggstenar: lokalerna fylldes av ljudet från tryckluftsborrar och skränig popmusik, ett avfallsberg tronade på en katafalk med svenska flaggan, avloppsrör svämmade över av äcklig geggamoja som rann ut på golvet, telefonerna ringde och lyfte man på luren fick man höra ett samtal mellan politikern och industriföretagaren ”Här gäller det inte framtiden utan nuet, mesta möjliga vinst på kortast möjliga tid”.
53 år senare är utställningens tematik precis lika aktuell, om inte än mer brännande. Miljöförstöringen, konsumtionssamhället och lönsamhetstänkandet som stod i fokus för deras kritik har utvecklats till fullfjädrad miljökatastrof, hyperkonsumtion och en extrem vinstjakt som skördar allt som står i dess väg.
Åren som passerat mellan Ella Tillemas två diptyker – Det här är bara början I-II, 2012 och Det här är bara början III-IV, 2021 – är summan av en tid där hoppet förtvinat. Det uppmanande ropet om en bättre och rättvisare värld har förvandlats till en rasande förtvivlan över en närsynt, dekadent och döende samtid. Ett utsålt och nedmonterat samhälle, en utbredd och växande fascism, en utarmad och upphettad natur – det är framtiden vi förärar våra barn.
Konsumtionsberget som tornade upp sig i Zadig & Nordströms utställning var lika mycket en kritik av den dåvarande ekonomiska politiken som en kritik mot den miljöförstöring som pågick. Pengar verkar ju aldrig vara ett problem i sig, utan snarare hos vem de hamnar och vad som prioriteras. Aldrig tidigare har Sverige haft så många miljonärer som idag.
Den cirkulära ekonomin är central i Matti Sumaris konstnärskap där konsten, livet och pengarna utgör en sammansmält helhet. Någon annans avfall omsätts och återvinns. Material omhändertas och blir därmed minnesbärare av sin tid. Beståndsdelarna kan komma från Malmös nedlagda cementbruk, kvarlämnade rester från ett gentrifierat kvarters rivningshus eller den kollektiva känslan från en vernissagekväll som lever vidare i det nedsmälta aluminiumet från de pantlösa ölburkarna som fått ny skulptural kropp. Att hushålla med resurser utgör hela skillnaden mellan att leva hållbart och att konsumera ”hållbart”.
I verket Moder Svea av Zadig & Nordström visades hur skiten också börjat tränga in i hennes trygga folkhem medan hon sover och drömmer om större marknader, högre produktion och ökade bruttonationalinkomster. ”Vi håller helt enkelt på med att ta död på oss själva” konstaterar man i artikel efter artikel som uppmärksammade utställningen på 70-talet. Frågan är om inte det är just det enda vi har lyckats med.
