I samband med Reykjavik Arts Festivals bildkonstprogram (I)ndependent People arrangeras ett seminarium där Signal medverkar med en presentation av projektet Parallell Historia – Skånes konstarenor 1968-2008. Övriga medverkande i seminariet är Sara Arrhenius, Jon Proppe, Nomeda & Gediminas Urbonas, Tinna Gretarsdottír, AMT och är modererat av Markús þór Andrésson.

Läs mer om seminariet här: www.independentpeople.is

Move Your Past (förflytta ditt förflutna) uppmanar oss till att omformulera och definiera vår historia/historier, men reflekterar även över hur vi ständigt gör detta då vi sorterar om och konstruerar våra personliga minnen. Verken i utställningen visar fram ett förflyttande av ett förflutet, både i en mental och fysisk mening

I Sofie Josefssons arbete lyfts frågor kring ytans och rumslighetens fysiska och psykologiska aspekter. Väggteckningen Rester lämnar spår av ett möjligt förflutet och uppluckringen av rum lämnar betraktaren i en märklig och svårdefinierad situation där vi har svårt att avgöra vad som är verkligt och inte verkligt. Är sprängningen av hennes eget kök ett resultat av en omstörtande situation eller ett kontrollerat kaos? (Tack till Anders Egleus 3D- pre visualisering).

Katarina Elvén arbetar med frågor kring interiör, perception, djup och yta. Genom videoverket Travelling the Surface bygger Elvén upp en konstruerad, tät och sammanhållen bild av en typisk modernistisk arkitektur där betraktaren inte tillåts längre in än till fasadernas yta. Vad som finns på insidan eller åtminstone vilka slags berättelser som varje panorering kan tänkas innefatta eller sakna lämnas åt betraktaren.

I sitt arbete utforskar Johan Thurfjell relationen mellan sig själv, världen runt omkring och vilken roll det personliga kan spela i beskrivningen av historia. I Tillbakablick (som om det varit en övning), 2003, blir minnet av ett avsked vid en flygplats en metafor för en framtida separation.

Emma Kay arbetar med sitt eget minne som utgångspunkt. Med teckning och video har hon återgestaltat de stora berättelserna såsom Bibeln och Världshistorien. Genom att utforska minnets gränser och tillåta sin subjektiva version att bli allmän utmanar Kay den vedertagna historieskrivningen samtidigt som hon lekfullt synliggör klassikernas oantastliga status och för fram möjligheten att våga minnas ”fel”. På Signal visas verket Shakespeare From Memory, 1998, bestående av 26 delar.

På Signal visar Kentaro Hiroki en ny serie blyertsteckningar med titeln Backside of photographs, 2004/2005, där han kopierat/tecknat baksidor av fotografier från tidigt 1900-tal. Fotografierna togs av västerländska upptäcktsresande i Asien, men också av den thailändske kungen Rama V under sin jordenruntresa i början av 1900-talet. I sitt arbete berör Hiroki hur kulturell identitet skapas, återges och förs vidare.

With the 2008 exhibition series Adventurers, JET explores various situations where art and life coincide in artistic practice and where aspects of artists’ own lives are woven into their artistic production.

What’s in it for you? Plenty! The practice of Sister Corita is the first exhibition in this series. It focuses on the multifaceted creative practice of the nun, teacher and artist Corita Kent (1918-1986), a practice that in every way exemplifies such deep affinity between art and life. A practicing Catholic nun and teacher, Sister Corita encouraged the creativity of thousands of people at the legendary, progressive art department at Immaculate Heart College in Los Angeles. She is also considered one of the most unusual pop artists of the 1960s, challenging political and religious establishments and experimenting with graphic design and printmaking.What’s in it for you? Plenty! maps out these diverse activities of Sister Corita. It highlights her joyous understanding of art, education, religion and social engagement and emphasizes the ways in which such affirmative perspective is present in all her undertakings. The exhibition displays key publications by and about Sister Corita and photographs from her own archive, alongside Baylis Glascock´s documentary Corita Kent: On Teaching and Celebration and a selection of serigraphs.

Wittingly sampling well-known slogans and images, Sister Corita used the efficient visual language of advertisement and popular culture to transform the commercial and banal into inspiring messages and celebratory exclamations that merge philosophical reflection and a sense of protest against social injustice. Her slogan for the art department at Immaculate Heart College, ‘We have no art, we do everything as well as we can,’ testifies to her conviction that art is not something that stands apart from life, but something that forms a part of our continuous dialogue with the world in which we live. Through her work she shows that optimism can be a subtle yet powerful form of criticality.

Parallell historia – Skånes konstarenor 1968-2008 är ett unikt och omfattande projekt
bestående av en bok och en utställning som fokuserar på det fria konstlivets arenor i Skåne, det vill säga alla de arrangörer som startar en konstarena på eget initiativ och som bedriver en publik eller kollektiv verksamhet som sträcker sig utanför det individuella konstnärskapets ramar.

I utställningen lyfter vi fram ett urval av dessa arenor och initiativ som markerat en brytpunkt eller
gett uttryck för de senaste årtiondenas nya tendenser inom bildkonsten. Genom ett rikt källmaterial
av fotografier, vernissagekort, affischer, brev, publikationer, artiklar, tv-klipp samt ett litet urval
av konstverk med direkt koppling till de arenor och initiativ som presenteras i utställningen, vill vi
särskilt belysa de arenor som ger plats åt nya strömningar inom konsten och ger utrymme för
internationella utbyten och tendenser. För att kunna inkludera viktiga initiativ före 1968 är utställningen
indelad i sex decennier, från 50-talet och fram till idag.

Det fria konstlivets arenor utgör en brokig skara med mycket skiftande verksamhetsformer
och drivkrafter. De utgör alla en viktig och självklar del av varje livaktig konstscen men utgör samtidigt
en i stort sett odokumenterad del av konsthistorien. Med denna utställning vill vi därför presentera ett
intressant och egensinnigt skånskt konstliv med aktörer som inte tvekar att gå sina egna
vägar, även om det många gånger sker i rejäl motvind.

Bland de konstarenor som presenteras i utställningen återfinns t ex Galerie Colibri, (Malmö),
KRW (Malmö), Drakabygget (Örkelljunga), Galerie S:t Petri (Lund), Ubbeboda Art Center (Ubbeboda),
Musem of Instant Movement/Balderup Institute of Art (Balderup), Pictura (Lund), Rostrum (Malmö),
Galleri T.V. (Malmö), Läderfabriken (Malmö), Galleri 21 (Malmö), Rooseum (Malmö), Rum (Malmö),
Beckerell (Malmö), Galleri Isidor (Malmö), The Pineapple Project Room (Malmö), med flera.

Stort tack till alla långivare som gjort utställningen möjlig och till utställningens finansiärer och sponsorer.

In 2009 Signal embarked on an extensive research project that resulted in the publication A Parallel History – The Independent Art Arenas of Skåne 1968–2008, a study on the variegated array of initiatives and exhibition spaces that were central in shaping the development of a vibrant art scene in the south of Sweden. At Frieze Art Fair, Signal will present this history of immediate forerunners in close dialogue with another work Sweden Today – A Thousand and One (Black) Nights by Jean Sellem, who ran Galerie S:t Petri – Archive of Experimental and Marginal Art in Lund, together with Marie Sjöberg, between the years 1971-1982. Sweden Today was initially an installation of one thousand and one black sheets of paper hung on the walls illustrating the contemporary cultural and economic situation in Sweden. The sheets were later gathered in the book Sweden Today published by Edition Sellem in 1981. Signal’s presentation as part of this year’s Frieze Projects links the two works both in time and space commenting on a situation that is still valid.

Frieze Projects is a programme realised annually at Frieze Art Fair and includes specially commissioned projects as well as the Cartier Award and collaborations with partner organisations which this year are Signal (Sweden) and Vector Association (Romania).

Signal presents a specially commissioned work by artist Sergio Augusto in which the windows of Signal will be used as light boxes to illuminate the neighbourhood.

Sweden has now an openly xenophobic party in parliament.

A party more than 300 000 people voted for.

A party that has kicked out the uniformed, put on a suit and a confiding look, gained the votes of dissatisfaction and pointed out a group of obvious scapegoats as the reason behind all social problems. Their former slogan “Keep Sweden Swedish” has become “Let Sweden remain Sweden”.

In Malmö, everyone who is not blond and blue eyed runs the risk of getting shot by a madman who in the press goes by the name Laserman II.

An exclamation mark and a question mark !?

We are now a step closer to the rest of Europe.

Under november och december har Signal glädjen att presentera ett utställningsprogram som består av en utställning med den stockholmsbaserade konstnären Henrik Andersson och ett antal kvällsarrangemang som kommer att löpa parallellt med utställningen. Signals utställningsprogram sker i samband med Full Pull 05 –electronics across the field, en festival för elektronisk aktivitet inom musik och konst.

Språk, musik och ljud är återkommande material och verktyg i Henrik Anderssons konstnärskap, samt ett genomgående förhållningssätt och intresse för att blottlägga och belysa osynliga maktstrukturer.

I verket Marx Bass, 2005, har Henrik Andersson byggt om en elbas så att tonskalan baseras på Karl Marx teori om kapitalackumulation. Den klassiska, västerländska tonskalan som är baserad på förhållandet 1:2 har ändrats så att bandstavarna på elbasen omplacerats enligt skalan 11:4, en formell ur Das Kapital som beskriver idén om kapitalackumulation. Det är kapitalismens uppgång och fall som strömmar ur högtalarna.

If it’s not love then it’s the bomb that will bring us together , 2005, består av en ljudinstallation och en C-print. En seismografisk inspelning gjord i Kanada vid tiden av det senaste kärnvapentestet (nr. 2058) i Pakistan 1998, har konverterats till hörbart ljud som spelas upp i rummet. De lågfrekventa vibrationer som utlöses av den oerhörda kraft som frigörs vid en kärnvapenexplosion går aldrig att dölja.

I det tredje verket SMS, 2005, har Henrik Andersson skickat Folkpartiets partiprogram om invandring och integration via SMS till Tyskland, där texten blir uppläst av en automatisk röst med förmågan att kunna tolka tysk eller engelsk text. Partiprogrammet som förespråkar språktest och krav på goda språkkunskaper i svenska förvrängs närmast till omisskännlighet. Språkets inneboende maktmekanismer och ofrånkomliga hierarkiska system framträder än mer tydligt.

Med vårens första utställning har Signal glädjen att presentera Martin Jacobson, konstnär baserad i Malmö, och Hito Steyerl, konstnär och filmare baserad i Berlin. Utställningen berör hur gester och symboler används för att tolka och producera fiktion och verklighet.

I verkserien Kompositioner, 2006, har Martin Jacobson arbetat med en undersökande redovisning av attribut och symboler som genom tiderna konsekvent har använts för porträtteringen av kvinnan. Månen har figurerat som den yttersta symbolen kopplad till kvinnan, samtidigt som solen har kopplats till mannen. Det tydligaste exemplet på denna idé återfinns kanske i den grekiska mytologin hos solguden Apollon och mångudinnan Artemis som var tvillingar. Solen är en aktiv, energialstrande himlakropp medan månen är en fossil planet som reflekterar solljuset som en spegel. I Europa omkring förra sekelskiftet dök månen, som symbol för kvinnan, upp överallt i konsten och i litteraturen. Kvinnor avbildades framför runda speglar, i och ovanför vatten, i månljus, beslöjade, sovande, sjuka eller döda. Hur används dessa attribut och symboler idag och hur nära ursprungsidén befinner sig exempelvis dagens media- och reklambilder av kvinnan?

Hito Steyerls film November, 2004 (25 min), tar sin utgångspunkt i den feministiska kampsportsfilm som hon spelade in tillsammans med sin bästa vän Andrea Wolf när de var 17 år. Genom att följa Andrea Wolfs öde från hjälte i en fiktiv kampsportsfilm till ”verklig” hjälte i den kurdiska motståndsrörelsen PKK, ställer Hito Steyerl frågor kring den ömsesidiga påverkan mellan fiktion och verklighet. Med hjälp av poser och attribut lånade både från film och från verkliga händelser får vi ta del av hur bilden av en hjälte konstrueras och samtidigt avpersonifieras, för att till slut även användas symboliskt i andra sammanhang. I November ifrågasätter Hito Steyerl den militanta gesten och hur den traditionella mytologin om revolutionen fungerar idag, i en era då den tycks ha nått en återvändsgränd. Filmen speglar ”november eran”, då revolutionen tycks vara över och endast gesterna återstår.

Signal har glädjen att presentera utställningsprojektet Every program is a pilot, every program is the final episode som inkluderar det litauiska tv-programmet CAC TV och de Malmöbaserade konstnärerna Sture Johannesson och EvaMarie Lindahl.

År 2004 fick Contemporary Art Center i Vilnius inbjudan om att göra ett tv-program åt den nystartade kommersiella tv-kanalen TV1 i Litauen. Projektet CAC TV startades och sänder sedan dess 30 minuter tv i veckan på TV1.

Med CAC TV föddes också en ny tv-genre: ”a reality metashow”- ett hemmagjort tv-program om att göra ett tv-program, med mottot Every program is a pilot, every program is the final episode. För varje avsnitt testas något nytt och det vrids och vänds på alla tänkbara format som ett tv-program kan ha.

CAC TV drivs av en kärngrupp (icke tv-) professionella inom konst- och kulturområdet samt av öppna produktionsgrupper för de enskilda avsnitten. Programmen består bl a av regisserad och improviserad reality tv, intellektuell underhållning, paneldiskussioner med offentliga personer som utvärderar tidigare avsnitt, konstvideos, animationer mm. Allt är möjligt i CAC TV.

EvaMarie Lindahls intresse för gruppaktiviteter är sammanlänkat med intresset för hur rummets gestaltning påverkar de stämningar som styr hur sociala aktiviteter utvecklas. På Signal har EvaMarie Lindahl skapat en scenografi och ett ramverk i vilket CAC TVs material presenteras. Om tv fungerar som en social gruppaktivitet, hur kan man i så fall aktivera tv- publiken att själva ta steget från konsumenter till producenter?

Som ytterligare ett grepp som kommenterar frågor kring yttrandefrihet, tryckfrihet och media freaking har Signal bjudit in Sture Johannesson att utforma vernissagekort och affisch. Sture Johannesson förenar en skarp kritisk blick med en subtil lekfullhet kring symbolers användande och innebörd, samtidigt som hans grafiska arbeten nästan alltid innehåller konsthistoriska referenser. På detta sätt lyckas Sture Johannesson träffsäkert kommentera sin samtid. På Signal visas även den pannå som är en del av Mark di Suvero och Rirkrit Tiravanijas Peace Tower som just nu visas på Whitney biennalen 2006 i New York. Peace Tower restes ursprungligen 1966 i Los Angeles av konstnären Mark di Suvero, som bjöd in konstnärer att bidra med varsin pannå som en samlad protest mot Vietnamkriget, och idag 40 år senare riktas den återigen mot det aktuella krig och den politik som förs.