Selma Sjöstedt, Angelica Falkeling, Sara Lindeborg

14 mars–14 juni 2020

En enskild scen berättas från flera olika perspektiv. Vi känner igen greppet från filmens, teaterns och litteraturens värld, men hur om vi skulle presentera en utställning på ett sådant sätt?

Tre konstnärer har bjudits in att arbeta med en utställning som kommer att berättas i tre kapitel under våren. Varje kapitel har en huvudröst, men varje kapitel är också summan av ett gemensamt utforskande som guidar oss igenom de åtskilliga lager som utgör en konstnärlig praktik. Säregen, oväntad, ombytlig är ord vars betydelser vi tycker om. Så mycket mer tillfredsställande än igenkännlig, säker och levererbar. Men som vi alla vet kräver ett sådant förhållningssätt till ens arbete mod och uppmuntran. Så vi frågar oss själva vilken typ av konstvärld vi vill vara del av. Hur kan vi förändra strukturer och inte bara valen vi gör.

Huvudrösten i det första kapitlet tillhör Selma Sjöstedt, en röst som talar från en plats av stillhet. Måleri är hennes språk och spår är hennes ord med vilka hon komponerar visuella rytmer. Genom att avvakta och observera lockar hon poesin ur spåren som är kvarlämnade på gamla målardukar. Likt en improviserad call and response. Och likt armaturer agerar hennes verk i detta kapitel som en understödjande struktur för en kollegial dialog. Som svar på hennes visuella rytmer formar Angelica Falkeling och Sara Lindeborg sammanvävda meningar som rör sig in och ut ur varandra. Sara Lindeborgs manuskript samlar fragment av mänskliga spår i New Mexicos landskap, medan Angelica Falkeling adderar ett rumsligt collage av ingredienser från deras egna universum och hushållsnära konstnärliga praktik. På så sätt kontamineras den individuella praktiken och ger plats åt en gemensam strävan.

Vi berättar historier för varandra för att leva. Vi berättar historier för varandra för att drömma, för att låta idéer långsamt filtrera igenom våra sinnen och forma ett större kollektivt medvetande. Armaturer är det första kapitlet i Malmötrilogin.